Student, javisst!
Första föreläsningen gick av stapeln idag. Organisationer. Samhälle. Anteckningar. Och redan nu: tentaångest. Tänk om jag kuggar. Och så måste jag lära mig lyssna och skriva samtidigt. Och läsa snabbare. Och lära mig engelska. Och hitta ett studiesätt som funkar för mig. Och så måste jag ta reda på vilka dom där två personerna i min grupp är, och komma igång med projektarbetet och den individuella uppsatsen. Och läsa ungefär 100 sidor per dag.
Samtidigt som jag skall: träffa Stormen, träffa gamla kompisar, träffa nya kompisar, festa (jopp! det är viktigt.), städa och laga mat, tvätta, orora mig för pengar, jobba. Och oroa mig.
Fan va jag kommer oroa mig. I tre år kommer jag gå och oroa mig.
Nu undrar jag. Hur fan ska detta gå??!
Puss*
Dagdrömmaren
Mitt jobb.
En tiondel till syster. En till mamma och pappa. Resa. 4 veckor ledigt på hösten. Oktober. En lägenhet. En bil. Mc-kort och en motorcykel. En häst. Eller kanske ett stall. Med ridhus.
När jag vinner 10 000 000 miljoner direkt på skrapet.
Hm.com. Strl:36. Antal:1. Du har 28 varor i din kundkorg. Gå till kassan.
När jag shoppar på riktigt på webben utan att stänga ner för att jag inte har råd.
Walk in closet. Ljus. Vit. Med hyllor för skor. Och ett fack för varje par strumpor. Galjar i trä. Kläder i färgskala.
Min garderob.
Stormen och Ovädret. En takvåning. Balkong i två väderstreck. Ett barn. Den där sparkdräkten som Mådda hade på sig. Surfprylar. Skidor och snowboard. Ett piano. Lycka. Kärlek utan gränser. Ålder. Alla dagar. Till tidens slut.
När jag lever livet som jag önskar.
Verklighetsflykt. Dagdrömmar. Vad skulle jag göra utan? Gå under. Inte orka mer. Jag behöver det. Kunna lämna det gamla gråa vanliga. Med mörk garderob och arbetskläder. Aldrig fullfölja en beställning på internet. Tomt konto. Hela tiden tomt konto.
Verklighetsflykt.
Puss*
Sakletare
Eller, okej, alltså jag slänger kläder på golvet och skiter i att diska ibland, men jag är på det stora hela ordningsam. Jag vet var jag har mina saker. Har alltid vetat det. Gillar att veta det.
Jag är en sån som vänder mig om på bussen när jag går av för att se att jag inte har glömt något. Känner i väskan hela tiden så att saker inte trillat ur.
Har aldrig glömt eller tappat något.
Malin sa en gång i skolan att jag är en sån som tror att jag tappat bort papper men alltid så ligger det i rätt mapp eller block. Längst ner i skåpet, men ändå där.
Men nu, efter 21 år (Hmm.. 20, men bara till den 17:e.) slår jag på stort.
Dagen jag kom hem från semestern hittar jag inte min kamerasladd och jag har inte haft med mig den på någon resa.
Idag hittar jag inte min kamera. Min kamera. Fattar ni? Flera tusen spänn. Borta!
Vad är det som händer?
Vad har jag gjort?
Är det någon fas i livet då man tappar bort saker?
Hur skall jag göra för att hitta mina saker när jag vänt uppochner på mina 24 kvadrat?
I do need help.
Puss*
Hejdårå
Är just hemkommen från tjejmiddag hos Josefine. Eller mer en avskedsmiddag.
Nu drar alla. En hit och en dit. Vi ses om två, tre år. En helg då och då. Om en graviditet, nio månader.
Fy fan säger jag bara. Jag vill inte. Jag vill inte att ni skall åka. Jag vill inte att vi inte skall ses. Jag vill inte känna att jag är ensam. Att nu, helt plötsligt är de flesta av mina vänner borta.
Jag vill att ni skall vara kvar hos mig.
Puss*
Ang. Kina och dess OS-ledarskap.
Men. Hon mimar. Tja, well, det är ju direkt inför hela världen, inte så konstigt.
Om. Okej, häng med nu.
Det hade inte varit konstigt OM det INTE varit så att rösten tillhör en annan kinesisk flicka som ANSES vara för ful för att vara med i tv och representera Kina. Enligt musikansvarige för invigningen måste det vara ett helt felfritt barn. Felfritt? Såg en bild på röstflickan. Hon, likväl som tvflickan. Söt som socker.
Är det inte fel?
Är det inte fel, fel, fel att ett land med så här absurda värderingar får vara värdland för tävlingar som hela världen skall delta i?
Puss*
Skolstart
Jag har köpt nya pennor, nya block, en mapp och en pärm.
Jag har planerat vad jag skall ha på mig.
Jag vet hur jag skall komma till skolan.
Jag vet inte åt vilket håll jag skall gå när jag gått av tåget.
Jag vet inte vad jag skall göra när jag kommer fram.
Jag vet inte vem jag skall prata med.
Jag vet inte vem jag kommer att bli vän med.
Jag vet inte ens om jag kommer att bli vän med någon.
Jag vet inte om jag kommer att gilla utbildningen.
Jag vet inte vad jag skall göra när jag är klar.
Jag vet inte hur man gör på högskola.
Jag vet inte hur mycket jag kommer behöva plugga.
Jag vet inte hur mycket jag kommer att kunna jobba.
Jag vet ingenting.
Jag har nya pennor. Som på lågstadiet. Men något säger mig att det är lite svårare denna gången...
Puss*
Vargavinter, tack
Sommaren är slut. Kiss, kiss, bye, bye. No more semester. No more bikini.
Det smattrar på mitt fönster. Regnet smattrar på mitt fönster. Jag sitter inne. Med Asta. Vi surfar jag och Asta. In på hm.com. Mysigt.
Okej, jag har insett fakta. Sommaren är slut. Nu väntar vintern.
På hm.com finns det vantar och mössor. Det ser mysigt ut.
Yllevantar. Mysigt. Regnsmatter. Mysigt.
Regnblöta yllevantar. Omysigt.
Det måste bli en vit vinter. Inte en regnsmattrande vinter. Med blöta yllevantar.
Puss*
Nu vill jag inte mer.
Vill ni veta varför allt känns överjävligt just nu?
Jag hatar mitt jobb. Jag vill inte gå dit.
Aron skall till Australien och vara borta till juni.
Sissel skall flytta till Halmstad.
Heda vill flytta, till en än så länge hemlig ort.
Stormen blåser längre och längre bort.
Skolan i Borås kommer närmre och jag vågar inte gå dit.
Det är 48 veckor kvar till juli och sommaren.
Nu vill jag inte mer.
Puss*
Home, awful, home
Det är ingen idé. Jag har försökt och tänkt, fyndiga meningar, härliga beskrivningar, målande. Men det går inte. Jag kommer inte på något att skriva.
Jag har haft det för bra. För härligt, för målande. Jag kan inte få ut det i ord. Skulle vilja leva om. Leva likadant. Leva de senaste fyra veckorna igen. Igen, igen, igen.
Idag börjar helvetet. Jobb. Och ironiskt nog spöregn.
Jag har haft det bra. För bra. Eller, för bra för att vara sant. Segling, Öland, Söderköping, sommarbröllop i Båstad, roadtrip i Skåne.
Jag vill igen. Jag vill vara ledig igen. Mer. Hela tiden. Nu är det regn och snö och slit i tio månader.
Jo, och så måste jag meddela att jag har kommit in i Borås, på högskolan, alltså. Organisations- och personalutvecklare i samhället, heter programmet. Tre år, från nu. See you!
Puss*