Semesterångest
Ena sekunden frihetskänsla, andra panikslagen.
Semesterångest.
Första tanken, jag vill bara vara med Dig.
Andra tanken, jag vill träffa alla vänner. Göra nåt. Nåt ovanligt. Men alla är ju lediga olika veckor.
Tredje tanken, jag kanske mår bäst av att bara vara själv. Med mamma och pappa.
Fjärde tanken, jag vill inte vara själv, kan inte bestämma mig.Kanske är lika bra att jobba?
Första semestern.
Livets första semester och jag får ångestkänslor.
Är det bra eller?
Puss*
Till havs med solfyllda segel
Men, var tog den där helgen vägen?
Lördagen gick i en rasande fart med shopping och thaimat i gräset. Senare party hos Åsa och sedan Maxi-Therese med vin, smörgåstårta, sommarkänslor, gitarr, sång, konstiga spel, skratt, skrällar, mer vin och mer vin och sen va klockan tidigt och vi tog oss hem med tre olika fordon.
Landade i sängen klockan 4 och hade fullt blod när klockan ringde 08:40.
Letade outfit för segling och hittade ingenting men åkte med Stormen till båten Beda för att premiärsegla.
Premiär för livet (för mig) och för säsongen (för resten av sällskapet).
Bytte ut vin mot vatten och landade utslagen i Bedas mage. Hur härligt som helst. Vinden lekte och jag fick på vägen hem styra jättesegelbåten. (Med mina mått mätta.) Missade berg och vägrade styra in i hamn...
Firade mor på kvällen och åt galet mycket mat hos mormor och morfar.
Vaknade imorse i dimman och gick upp 45 minuter efter klockan ringt och fick åka bil istället för att gå till jobbet.
Trött?
Puss*
Rå fisk och ont i tårna
Född 87. 21 år. (Snart) Alltså relativt ung. Betyder "prova nyheter". Men.
Har aldrig ätit sushi.
Tills idag.
Jag har ätit rå fisk.
Gick med osköna skor (Skall aldrig ha dom igen om jag skall gå. Eventuellt om jag bara skall sitta, för att dom är fina) och Stormen genom hela stan för att äta rå fisk och soja (soya?)
Kontenta:
Jag vill ha kebabpizza med sås.
Och behöver nog några tillvänjningar (under tvång) för att äta sushi igen...
Fick sedan kulglass (vanilj, jordgubb och choklad) i rån, hemma i soffan och är glad igen...
Puss*
Livets fråga
Hur skall man veta att man är omtyckt eller kanske till och med älskad om man aldrig får höra det? Och om man inte känner det...
Puss*
Glada dagar
Är det ett tacken på att jag börjar bli gammal?
Har haft en underbar och effektiv helg trots jobb. Tro det eller ej.
Inledde med en konsert, med Loud n' Proud, för folk som såg ut som att dom inte ville vara där på fredagkvällen.
Lördagen spenderades på jobbet. Lyckades låsa in mina nycklar hos Stormen som blåste Göteborg runt, vilket gjorde det omöjligt att komma åt dem.
En dryg timma efter utstämpling träffade jag min namne för att strosa på Liseberg. Kallt som fan var det så efter mat och mycket tjejsnack gick vi hem till mina nycklars plats.
Emelie och Bull löste senare av varandra i trapphuset så Bill, Bull och jag öppnade burkar med en väldig fart.
Landade på Stage Door alldeles för sent och var hemma halv 3.
Entrade Maxi kl 16:50 på söndagen efter att ha åkt förbi hållplatsen när jag läste Vildängel på vagnen.
Innan dess sprang jag Mölnlycke runt på 35 minuter utan att stanna... ( Kanske inte hela Mölnlycke, men jag låtsas...)
Gjorde idag allt för att slippa kassa 7 mellan 9 och 16 och städade istället alla kassorna. Låter inte roligt, men miljoner gånger roligare än: 145 och 50. Heeej. Tack så mycket.
Nu är det gospeldags.
Puss*
Måste väl hänga på i debatten
Slötittade på Debatt igår. Efter en het diskussion angående om högt uppsatta män och kvinnor är värda skyhöga löner vände programledaren på handen och debatten blev ett samtal om dansband.
Är dansbanden på väg bort? Är dansbanden på väg att köras över av discodansmusik?
Tittade lite på de härligt färggranna kläder några dansbandsmedlemmar hade på sig och stängde sedan av.
Vaknade i morse klockan 07:45 ( för att släppa in Com hem som skall laga ett fel som någon i en annan lägenhet har. Hur gick det till? Dessutom är klockan tio över nio och dom är en timma och tio minuter sena. ) och satte på tv:n.
Nyheter.
Diskussion. Om.... Dansband.
Är dansbanden på väg bort?
Suck. Får väl ge mig in i debatten, då.
Är det så att folk dansar till dansband skall man väl inte ta bort det?
Alla gillar väl inte heavy metal, men inte utplånar man det från jordytan.
Pappa garvar åt Rn'b. Men låter andra lyssna på det ändå.
Låt dansbanden vara. Låt folk dansa till vad dom vill. Skall det vara så svårt att förstå?
Puss*
Nu skall vi förändra
Det verkar som att vårt land är delat i två olika läger. Ett mindre och ett större (Som väl är).
Det mindre är för, det större är emot.
Vi har en uppgift. Vi måste se till att alla blir emot.
Det är inte okej. Det ser snuskigt, sluskigt, ohygieniskt, ohyfsat, vidrigt ut.
Att gå runt bland folk, på offentliga platser, med tandpetare i munnen.
Emot. Bli emot. Var emot!
Höll idag på att kräkas på den unge man som ringde telefonbanken för att föra över 44 kronor.
Tandpetare i munnen. Blöt tandpetare. Tandpetare med matrester som åker runt i sunkigt saliv som luktar illa.
Vippar mellan läpparna.
Kan inte sluta tänka på matrester, illalukt och gammalt.
Kväljer.
Omfokuserar.
Måste jag bli tvingad att se när han petar matrester?
Vill inte se.
Vill någon se?
Näe. Fy. Sluta. Bli emot.
Inga fler tandpetare i munnen på offentliga platser.
Deal?
Puss*
Massage!
En massör, som man kan gå till helt gratis.
Jag var där idag.
Blev knådad, lyft, skakad och vriden på.
Helt grymt.
Mindre grymt var det att det tog slut och jag var tvungen att fortsätta jobba.
Och har ont igen. I min krockskadade rygg och tantstela nacke.
Bloggar för övrigt med mobilen för första gången, eftersom jag inte har köpt någon dator än.
Känns hightech...
Puss*
En sån helg!
Ledig!
Jag har varit ledig. Efter att ha jobbat tre helger i rad. Ledig. Lördag, söndag och måndag. Och du milde tid va bra jag har haft det.
Lördagen inleddes med solning på mamma och pappas altan. Inte så länge eftersom jag är på tok för rastlös för att ligga still i solen. Och somnar dessutom om jag inte håller koll på mig själv. Sova i solen= röd.
Kvällen spenderades på Operan för att se pop- rockmusikalen Grymt! med Stormen. Fantastiskt bra, åh jag älskar att gå på musikal.
Trots relativt sen natt på lördagen ringde klockan astidigt på söndagsmorgonen.
Mitt nya liv utan husvagn och med båt istället har börjat. Upp i ottan och putsa och vaxa och slipa och pussa och krama på Stormens segelbåt. ( Så passande... )
Landade utslagna, med solbrändröd hud, hemma hos mamma och pappa för att fira Syster Ysters födelsedag.
Måste även berätta om min måndag.
Skulle träna. Ett vanligt pass på Friskis och Svettis (där jag hänger nu när mitt nya nyttiga liv börjat). Vad hände då?
Passet var inställt, så jag hamnade på SPINNING! Trodde jag skulle kola vippen, men det gick bra och jag överlevde. Det va faktiskt skitkul!
Avslutade ledigheten med genrep med kören inför fredagens konsert.
Grymt!
Puss*
Jag är värdelös
Måste man vara elak för att vara chef?
Igår, när jag kom till jobbet, stämplade jag in och gick fram till kassakontoret för att få reda på vad jag skulle göra.
För att komma in på kassakontoret behöver man sin stämpelplupp. Alltså fungerar denna även som passerkort. (eller plupp, som det egentligen är.)
När jag fått veta vad jag skulle göra gick jag ut och hade kvar stämpel/ passerpluppen i handen.
La ner den i fickan.
Då kom chefen.
" På Konsum har dom händerna i fickorna ", sa han.
" Men... Jag skulle bara lägga ner stämpeln i fickan", sa jag.
" Ha den i skärphällan så slipper du känna Konsumhanden", sa chefen.
Jaha.
Allvarligt talat.
Jag är på jobbet ofta mer än 5 dagar i veckan. Jag jobbar oftare än varannan helg, som jag är anställd för. Jag gör det jag ska. Kommer alltid i tid. Går aldrig med händerna i fickorna. Ställer upp, så ofta jag orkar och kan när det behövs mer personal.
Jag mer eller mindre lever för och på jobbet.
Igår hann jag inte mer än komma dit innan jag fick skit. För att jag la ner något i fickan.
Måste man missbruka att man har makt bara för att man är chef?
Måste man få en anställd att bli ledsen 3 minuter efter att denne stämplat in, bara för att man kan?
Måste man säga att man inte får gå med händerna i fickorna när någon lägger ner något i fickan, bara för att visa att det man bestämmer?
Jag vet det. Jag vet att jag inte är värd något på jobbet. Jag vet att jag inte betyder något för företaget. Jag vet att jag inte skall komma och tro att jag är viktig.
Men vafan, är jag så lite värd att man får göra mig ledsen för ingenting. För en skitsak. Bara för att man kan och får. För att det är man som bestämmer.
Jag är så arg så jag kokar.
Puss*
Jag måste kräkas.
Jag mår fysiskt illa när jag läser om det.
Josef Fritzl.
Mannen som låste in sitt barn i en källare. Våldtog och blev far till sina barnbarn. Morfar till sina söner och döttrar. Mannen som torterade, ljudisolerade, ljög, förstörde liv.
Denne man, som nu uttalar sig, har mage att säga " Jag är inget monster. Jag kunde ha dödat dem allihop. "
Han säger att han inte är ett monster. Mannen som förstört så många levande liv.
Han är ett monster. Han är ett jävla jävelmonster.
Han får stryk i häktet och dubbelmoraliskt tycker jag att det är bra. Han är ett monster. Han är värd smärta. All världens smärta.
Han är ett monster som får mig att må fysiskt illa. Som får mig att vilja kräkas.
Puss*
Jag gör väl så gott jag kan...
Det är inte som att jag sitter i kassan och tänker att " Nu jävlar ska jag lura er på pengar. Nu ska ni få betala dubbelt."
Det är som att vi i kassan skall vara felfria. Det är vi inte.
Här skall jag släppa en nyhet. Vi är människor. Vi gör fel.
Dessutom föjer även här en nyhet: Vi knappar inte in några priser. Allt ligger lagrat. Vi drar streckkoden och så ploppar priset upp. Vi slår in PLU- numret och så ploppar priset upp.
Är det fel pris är det alltså inte kassörskans fel. Ändå är det vi som får skiten. Det är ju egentligen inte så konstigt eftersom vi är den första folk möter när man fått betala fel. Och jag lovar- vi vill rätta till om vi gjort fel. Jag lovar.
Men är det så nödvändigt att bli arg?
Det är dessutom inte ens fel ibland.
Igår skällde en dam ut mig tills tårarna nästan rann på mig för att det stod att det var 50% rabatt på skylten vid jeansen. När jag ringde och kollade visade det sig att det var 50 kronor det stod på skylten och det hade dragits av i kassan.
Är det nödvändigt att bli så arg?
Jag hjälper till. Jag rättar till felen. Eller vi. Det är som att folk utgår från att vi inte vill. Från att vi vill luras. Från att vi skriver 50 kronor rabatt när det är 50 %. Bara för att folk skall få betala för mycket.
Vi sitter i kassan. Ni kunder får, enligt muntliga bestämmelser behandla oss hur ni vill. Kunden har ju alltid rätt. ( Även när dom har fel. )
Men är det inte så att vi i kassan är människor med känslor som inte kan ta hur mycket skit som helst?
Bloggen skrivs för övrigt från Mölnlyckes bibliotek. Lånedator. Känns fräsht.
Puss*
Hem, ljuva hem
Åh va fint det blir!
Nu har jag lyckats packa upp alla mina tusen flyttlådor med grejer som jag inte vet var dom kommer ifrån och lagt på ställen som jag inte vet om jag kommer ihåg att jag lagt alla grejerna på.
Men jag är glad. Jag är jätteglad.
Glad att jag får klara mig själv.
Glad att jag får ha det som jag vill.
Glad att jag trivs.
Glad att jag känner att jag vill hem. Hela tiden. Hem till mig. Bara mig.
Ja, jo visst. Jag är sällskapssjuk. Jag vill inte vara ensam. Tur att jag har Sissel på andra sidan dörren... Och så måste jag köpa en dator. Så jag kan kontakta omvärlden...
Motvrid.
Puss*
Dagen är kommen
Det är helt sjukt att det går att få in så mycket saker på 10 kvadrat. Tycker aldrig att mina saker tar slut. Packar och packar med det är liksom ändå en massa mer som skall med.
Dagen är kommen.
Imorgon flyttar jag. Hemifrån.
Jag är så jävla cool.
Är dessutom mer arg på jobbet än någonsin.
Hur kan man på en söndagtorsdag sätta in så lite personal att det knappt var möjligt för oss att ta raster. Att köerna blev milslånga på alla möjliga ställen.
Man blir sur, man blir grinig och man vill inte prata med kunder. Det tråkiga är att det är lite det som det handlar om... Att prata med kunder. Och vara trevlig...
Jaja, omfokusera. Imorgon. Fan va det skall bli kul.
Puss*
