Hopp
Hopp. Kära vänner. Det finns hopp. Hopp för det manliga släktet.
Puss*
Språkkunskaper
Olika språk i olika länder. Olika språk i samma land. Olika språk i samma liv. Olika språk.
Det är underligt det där att man tycker att man säger saker. Tydligt. Så att det skall gå att förstå. Men jag har förstått det nu, det spelar ingen roll hur tydligt, hur högt man pratar, hur lågt, hur lite, hur mycket om den man pratar med inte talar samma språk.
Puss*
Tro
Alla tror. På sig själv, på Gud, på kärleken. Jag vet inte vad jag tror på. Inte är det kärleken i alla fall.
Man kan tro att man känner någon. Man kan hoppas att Någon skall göra som man tror, som man önskar att det skulle bli. Som man vill. Man öppnar sig, visar sig. Man tror att man vet hur Någon skall göra. Jag tror. Jag tror att jag vet hur Någon skall göra. Men det gör jag inte. Jag bara tror. Jag vet inte. Jag vet inte mycket, men en sak är jag säker på.
Hemma hos mig är det helt vindstilla.
Puss*
Älska fredag!
Det finns ingen känsla som är så skön som att nu äntligen är det fredag och jag FÅR vara ledig. Åt helvete med pluggångest.
Nu är det helg och jag ska slappa!
Puss*
Blondinbella
Jag gillar inte Blondinbella, därför läser jag inte hennes blogg. Utom ikväll, efter att jag läst en krönika om henne i Metro.
I somras blev Blondinbella utsatt för ett sexuellt övergrepp. Det diskuteras vilt om det är ett PR-trick eller inte, vilket jag skiter i, det är lika sjukt i ändå, sant eller falskt.
Kommentarerna. De kommentarer svenska medborgare skickar till Bella är skrämmande. Att hon får skylla sig själv, att det är hennes fel, att hon inte borde gått ensam, att hon gjort fel, fel, fel.
De som tror att det är ett PR-trick, som tror att hon hittar på, tycker att det är hennes fel, OM det nu är sant att hon blivit våldtagen. Är det fortfarande Bellas fel då? Är det hon som gjort fel när hon blir nedtryckt av en annan människa? Är det en ung flickas fel att en man trycker ner henne på marken och kör upp något, what so ever(japp, folk diskuterar även om det är våldtäkt om det endast är fingrar inblandade.), i henne?
Säger till dem som skriver till Blondinbella att det är hennes fel att hon blivit våldtagen, PR-trick eller inte: Hur skulle ni känna om det var er dotter? Om det var er dotter som kom hem och sa att det var en man som tryckte ner henne på marken och stoppade in något i henne. Skulle ni då säga till er dotter att det är hennes fel? Skulle ni det? Tror inte det, va? Ni skulle göra ALLT för att få tag på äcklet som våldtog er dotter.
Det är bara för att det är Blondinbella. Det är bara för att det är en ung framgångsrik tjej, som inte ens är myndig. Det är bara för att det är en hon att hon är ung och att hon lyckats. Kommit någon stans. Tycker om utseende, kläder. Visst, hon kanske inte är smartast. Kanske inte, men hon är väl för fan en människa? Hon är väl för fan värd mer än att bli våldtagen?
Och OM det nu är ett PR-trick: andra tjejer då, som verkligen blivit våldtagna? Är det deras fel med? Eller är det just bara för att det är Blondinbella det handlar om?
Puss*
Ibland har man tur!
Så gick vi förbi en liten kiosk. Båda tänkte samma tanke. Trisslott. Så vi gick in och köpte en var. Gick hem och skrapade.
Och vet ni vad? Vi vann! 50 kronor på varje lott. Igår gick jag och bytte in dem mot fyra nya lotter. Tänk om vi vinner igen. Tänk om vi vinner 50 000 kronor i månaden i 25 år. Det hade ju varit helt jävla underbart.
Puss*
Alltid allt på en gång
Har två tydliga exempel.
När det väl är någon som anstränger sig och fixar fest infaller alla samtidigt. Det har varit tomt i kalendern varje lördag hur länge som helst.
Men, denna lördagen infaller:
* Inflyttningsfest hos Jönköping-Lisa fast i Göteborg.
* Klassfest i Borås. Alla skall dit.
* Födelsedagsfest för Maxi-Frida. Alla ska dit med.
Vecka 44 infaller:
*Hemtenta för kusen Mångfald i arbetslivet skall skrivas.
*Årets resa till underbara, vackra Taizé.
Hur skall jag kunna välja? Jag vill göra allt. Gå på allt. Varför skall allt hända samtidigt? Dumt. Har inget mer att säga. Bara dumt. Dumt.
Puss*
Jag är en svag människa
När man åker buss nu för tiden finns det oftast säkerhetsbälten. Det är ju ganska så smart att använda, om man vill öka chanerna att överleva typ en krock.
Jag är ganska så smart så jag brukar använda säkerhetsbälte.
När jag var liten fanns det inga säkerhetsbälten på bussarna. När jag blev lite äldre gjordes bussar med säkerhetsbälten, men då var det liksom lite coolt att inte använda det för att "när man åker buss får man åka utan". Nu för tiden får man inte åka utan, och jag tycker inte det är så smart.
MEN. Idag. Klockan 07:38 kom det över mig. Jag satt på buss 604. Nästan fullt. Satte mig bredvid en tjej. Yngre än jag. Hon var kanske 15 år. Då hände det. Jag satte inte på mig bältet. INTE. Och det häpnadsväckande är. Jag tänkte: Hon kanske tycker jag är töntig då.
Fattar ni? Vilket pucko.
Satte mig sedan på Boråsbussen. Bredvid en tjej i klassen. En av dom coola. (Japp, jag har alltid tillhört geeksen.) Samma sak hände. Inget bälte. Samma tanke.
Hjälp! Jag är svag. Jag är en tönt! Jag är en tönt för att jag INTE använder säkerhetsbälte fast jag tycker att man skall det.
Hur gick det till? Hur kunde det gå så snett? Nej, allvarligt talat. Jag är stor nu. Inget mer sånt här tjafs. Från och med nu- Bälte oavsett vilken tuffing jag sitter bredvid på bussen.
Puss*
Materialist, javisst!
Min egen alldeles underbara och skitbra kamera. En Olympus E520. Underbar. Jag är 9085 kronor fattigare, men 9085 gånger lyckligare, gladare, bättre.
Är det inte underbart? Är det inte helt underbart att spara, spara och spara och sedan kunna köpa det man vill ha. Nåt som egentligen är helt onödigt och som man verkligen skulle klara sig utan. Men bara känslan att kunna säga: Den vill jag ha. Och sedan ha det man vill.
Materialist. Ja. Jag älskar kläder, skor, smycken, saker, saker, saker. Massa saker. Dyra, fina saker. Härliga saker att känna sig bra i, bra av.
Känslan att gå och fota en underbra klarblå höstförmiddag är lycka i själen. Lycka i att få fota med min, bara min kamera. Lycka att känna att jag förtjänar den, för jag har jobbat ihop varenda krona. Jag förtjänar den. Skönt!
Puss*
Galenpanna+Sats=Tight stjärt!
Jo, visst har jag köpt ett Satskort. Mitt nya liv började efter sommaren, men det gick inte alls bra, utan gick bara mer upp i vikt. (Nej, jag säger inte att jag är tjock och att jag verkligen, verkligen är på gränsen till kraftigt överviktig, men för min egen känsla skulle det vara gött att tappa en sisådär 4, 5 kilo...)
Och där var dom. Sats. På Hemköp, Mölnlycke, en vanlig onsdageftermiddag. Jag blev 300 kronor fattigare i månaden och kanske även några kilon...
Ja, nu har det iallafall börjat. Mitt nya liv. Har inte slutat äta godis, för det verkar inte gå, men denna veckan har jag tränat:
Sats Step. Fattade INGENTING. Det var visst det mest avancerade passet jag hamnat på. Och jag har aldrig varit på step innan. För er som inte vet vad det är, tänk typ dans. Fast med en bräda.
Sats Dans. Ungefär som Step, fast utan bräda, vilket gjorde att jag fattade lite mer.
Sats Sim. Heter inte så, utan ingenting. Man simmar på Valhalla, utan tränare alltså. Men känner mig lite bättre, stakare, snyggare mer fit om jag säger Sats Sim.
Sats Gym. Har inte kommit dit än, men sen, när jag kollat på kamera (lämnade tillbaka impulsköpet och letar efter en annan) och slappat lite till ska jag springa på löpband och så...
Klå det om du kan!
Puss*
Därför lagar jag inte mat. Del 2.
Nu har jag lugnat mig lite sedan gårdagens matlagningsincident.
Måste klargöra lite, känner jag.
Jag hatar att laga mat. Dels för att jag inte kan och dels för att jag tycker det är tråkigt. Och det tycker jag väl för att jag inte kan.
(Lite som fotboll och sånt. Jag hatar det. And I blame Jurra på högstadiet. Fan va ont det gjorde att få en boll i pannan, på kinden, magen, låren, ryggen... Och så passade han aldrig. Kan bero på att jag alltid tappade bollen om han försökte, men jag blev ju så jävla nervös och så hände det typ en gång varje århundrade så jag fick liksom inte träna på det...)
Om jag får ett recept (Heja Arla.se) kan jag lyckas klara mig ur det med livet och smaklökarna i behåll, men det är ju så tråkigt.
Och så måste jag säga att Stormen flera gånger blivit tagen med storm och gillat min mat, så även gårdagens kycklinggryta. Han sa häromdagen att jag är en bra kock. Inte igår, men en annan dag. Och jag tror inte han ljuger.
Men nu vet ni. Jag kan. Om jag vill. Men jag vill inte.
Puss*
Därför lagar jag inte mat
Igår var jag sugen på kycklinggryta. En sån där god som mamma brukar göra.
Köpte allt som behövs: kyckling, lök, buljongtärning...
Kom hem och klockan blev allt för mycket, så jag hann helt enkelt inte göra kycklinggryta.
Idag var jag ledig. Tänkte att idag kan jag göra kycklinggryta istället, då...
Såhär blev det:
Hackar lök. Tinar kycklingen i micron. This far, allt lugnt. Jag kan ju det här!
Kommer på att jag inte köpte krossade tomater igår. Halvjoggar till Hemköp för att inhandla.
Hemma igen, steker lök och kyckling.
Helvete! Ris! Tar ju skitlång tid att koka. Vattenkokare, tack!
Ska hälla i tomaten. Konservburk. Har ingen konservöppnare. Hugger i locket med en sax. Funkar inte. Korkskruv, då? Nepp. Tar saxen igen. HUGGER. Hål! Gött! Klipper lite för att få ett större hål.
Kryddor.
Kokar ris på full fräs. Inget vatten kvar och det steker lite...
Anser mig färdig.
Kommer på att jag glömt buljongtärningen som mina klassmates sagt att man skall ha.
Det smakar mest basilika.
Tar inte om, men gör lunchlådor och skall bjuda Stormen på middag ikväll...
Puss*
