Emelie

När man går på gångbanan från Mölndal mot Korsvägen i höjd med Almedalhållplatsen är det sprayat på marken.
Med stora svarta bokstäver: SVENSK ZON.

Jag undrar bara varför. Är det nödvändigt att hålla på så?

Puss*

Jag är IFK:are. Alltså, Blåvitt, Änglarna. Drillad sen barnsben.

Man kan ju inte byta lag. Och det har jag inte gjort heller.

Idag följde ett mutat Oväder med nervöse Stormen för att se på IFK. Alltså, Peking, IFK Norrköping.

Jag har inte bytt lag, men jag är helt imponerad av mig själv att jag blev så uppslukad och arg när domaren dömde det ena orättvisa gula kortet efter det andra till Norrköping. När 0-0 blev 3-0 och Peking rör inte en fena. När tränaren sitter på bänken och inte visar sig på hela matchen. Utom när han moloket, med nerböjt huvud, fumlar in i omklädningsrummet i halvtid.

Det är märkligt, imponerade men också ganska härligt. Att släppa, och försvinna. Sitta och bli sur över nåt man egentligen inte bryr sig om. Men ändå, att få bry sig.

Det är liksom härligt.


Puss*

Studelån: Sökt och godkänt.
Studieförsäkran: Inlämnad.
Kurslitteratur: Beställd, ej levererad.
Skrivblock: Inhandlat.
Mentalt tillstånd: Taggat men nervigt.  


Iiiih! Nu börjar det om en vecka igen.
Pluggpanik, tentaångest och föreläsningstristess. Gemenskap, fester och meningsfullhet.

Och kurserna:
* Introduktion till psykologi
* Utvecklings- och personlighetspsykologi
* Kognition
* Socialpsykologi
* Social kognition
* Arbets- och organisationspsykologi
* Forskningsmetodik

Sen är år 2 klart.

Det känns rätt. Kurserna känns så himla rätt.

Puss*

Egentligen gillar jag inte hennes nya låtar så mycket. Det är liksom den gamla tiden med Vouge och Like a prayer.
Men det var då.
Och Madonna byter stil som vi andra byter undertröja. Nu är det elektropop, eller nåt sånt som gäller. 

Madonna gör nåt som ingen annan gör. 
Hon provoserar. Hon säger och gör som hon vill och hon provoserar. Visar bildspel med barn i krig. Munkar i Tibet. You only got four minutes to save the world. Ledare som mördar. Stigande termometrar.
Hon är 51 år och har nyvaxad bikinilinje under minikjolar. Gör bodyn het igen. Är ett muskelpaket som kysser sin överarm.
Det är nåt visst med provokationen. Inte låtarna, egentligen. 
Det är nåt visst som gör att jag går hem upplyft. Inte av låtarna, men av henne. 

Viva la Madonna.
"You shall not have hate in your heart." 

Puss* 

Nu är det fyra veckor sedan jag skrev något senast.
Minst.
Och jag vet att jag borde skriva nåt om sommaren.
För det är liksom det man skall efter semestern.
Men jag kan inte.
Får inte fram tillräckligt målande ord som kan göra semestern rättvisa.

Så jag börjar på ny kula.
Utan sommarresumé.

Puss*