Fruktallergia
Nektariner.
Jag älskar nektariner.
Äter nektariner.
Det kliar i halsen.
Lite kli i halsen, vad gör väl det, säger ena halvan av mig.
Lite kli i halsen kan vara lika med allergi och senare uppsvullnad hals, säger andra halvan.
Det går en månad eller två.
Samma sak, hela tiden.
Ringer sjukvårdsupplysningen.
"Du får inte äta sten- och kärnfrukter mer".
Jahopp. Stenfrukter är typ alla frukter. Kärnfrukter resten.
Det blir banan och clementin för mig.
Allergitest i september eftersom det inte utförs under sommaren. För mycket pollen i luften, tydligen. Påverkar kroppen.
Jahopp.
Fäller en tår för mina förlorade nektariner, mango, päron.
Tänker att jag inte har cancer eller nåt annat livshotande.
Jag kan ju äta banan. Men hur kul är det...?
Puss*
Lunchrummet
Men jag undrar bara, är det så att alla bor hemma hos världens snällaste mamma eller är folk bara rent allmänt lata och lite dumma? Eller hur skitit har folk det hemma hos sig egentligen.
Lunchrummet. Denna ständiga, härliga plats för irritationer, konversationer, lappar. Och.
Matrester på bänkarna, gamla förpackningar, matlådor, ostkanter, fruktskal, brödsmulor.
Jag vet inte hur folk har det hemma hos sig, men är det inte så att man plockar upp, torkar lite om man spillt? Kör diskmaskinen när den är full istället för att ställa ett andra lager ovanpå?
Jag bara undrar. Och missförstå mig inte, jag tycker det är ganska trevligt att gå där o plocka om kvällarna, men det är lite konstigt. Att det ser ut som det gör, menar jag...
Puss*
Midsommarhelgen
Jag har inte mycket att klaga på...
Nu fylls dagarna av aktiv ledighet och jobb.
Sen. Fyra veckor. Stormen och Ovädret. Lediga. Hand i hand genom sommaren.
Puss*
By the way
Jag har lyckats.
Ni kan sluta leta nu.
För jag har honom.
Världens bästa pojkvän.
Puss*
Minihuset
Jobbat i Minihuset.
Jag kan inte annat än konstatera att vi har gått igenom mycket ihop.
Jag och Minihuset.
Minihuset vet massor, för att inte säga allt, om mig.
Jag blev helt nostalgisk.
Tänk så mycket som hänt sen jag satte min fot där för första gången i augusti 2007.
Tänk så mycket...
Puss*
Äntligen, äntligen levande igen.
Det är som att jag legat mitt i en djup sjö, sprattlat med armar och ben, gjort allt för att hålla huvudet över ytan.
Tentaplugg och byta bostad är ingen bra kombination. Jag har sprattlat med armar och ben för att hålla huvudet över vattenytan.
Och nu.
Allt är uppackat, (utom flyttlådan(!!!) med skor). Allt är inpackat, bortpackat. Och det är inte kaos i skåpen, utan sådär som det skall, ordnat. Det är städat och putsat. Fejat och dammat.
Och tentan är skriven och jag har sommarlov.
Det är som att det är någon som simmat upp, under ytan och satt mig på dennes axlar. Lyft mig, lite högre över ytan.
Jag kan andas igen!
Puss*
De laglösas land
Stora härliga cykelvägar, breda. Vägar där man inte möter någon. Kanske korsar ett övergångsställe, då och då. Och bilarna stannar. Inga rödljus. Inga enkelriktade vägar.
Och så blir jag stadsråtta.
Smal, enkelriktad cykelväg med ett otal rödljus som man måste stanna för annars blir man bötad. Korsningar där det kommer bilar. Fotgängare. Barnvagnar. Cyklar. Mer cyklar.
Jag kommer från de laglösas cykelland och har ingen aning om hur man gör i stan. Måste följa pilarna i cykelbanan. Får korsa vägen massa gånger, stanna för rödljus, för vägen är enkelriktad.
Jag kommer från de laglösas cykelland och försöker sträcka på mig och ta plats för om jag inte gör det blir jag överkörd av en medcyklist.
Lantlollan har insett.
Här, i storstan, där stadsråttorna bor, där är det djungelns lag som gäller.
Starkast överlever.
Puss*
