Emelie

Det är nästan ett år sen jag var där senast. Jag minns det, på riktigt, som om det vore igår. Men det har gått ett helt år. 





Puss*

Jag skall vara ärlig och säga som det är. 

Jag blev inte stormförtjust i helheten. Det var liksom lite segt på sina ställen och jag älskade inte dekoren, som till allas vårt försvar oftast är häpnadsväckande bra.

Men, musikerna var givetvis fantastiska. Danserna välskapade och finfina toner. Det underbara ljudet av dansriktiga skor mot dansriktigt golv. 


Och. Som alltid går jag ut med känslan att jag vill bli musikalartist. Dom har lyckats denna gången också. 



Puss*

Det är klart att jag kan tycka att det är alldeles galet hur mycket det är som köps och köps under julhandeln. Och det är väl klart att jag också kan förstå att man kan hjälpa så himla många andra genom att ge alla pengar till dom istället.

Det är ändå bra att fler flickor får gå i skolan tack vare Musikhjälpen och de dryga 18 000 000 kronor som samlats in.



Puss*

Idag har jag fått en kostnadsfri ansiktsbehandling till ett värde av 1095 kronor i 55 minuter till ljudet av harmonisk musik inklusive hårbottens- och nackmassage. Nedbäddad under varmt täcke och ljuvliga dofter. 



Puss*

Klockan är 07.02 och spårvagnen stannar vid Järntorget. Måndag morgon. Nu lägger vi ribban för veckan. 

En man kliver på, med håret på ända, i tovor, som korvar. Vinterkängor utan strumpor. En sliten dunjacka i biege och några gamla byxor. Han sliter tag i stoppsnöret och tar ett rejält tag om Åhlénsreklamskylten. Sliter ner den. Spottar på golvet. Grymtar lite. Tittar upp spottar rakt ut. Det landar på en kvinnas jackluva. 

Två kvinnor flyttar, byter plats. 

Två välklädda män med portfölj i handen ställer sig upp. En av dem säger med vänlig röst att "såhär kan du ju inte göra på spårvagnen" den andra säger "nu får du för fan skärpa dig". Good cop, bad cop. 

Han nickar. Gnuggar sig lite i ögonen. Det ser ut som att han gråter, men det kanske mest är jag som vill att han ska göra det. Sen sitter han där. Med nedfällt huvud. Ser ut som att han ångrar sig. Jag har puls 350 och är rädd för att på spott på mig. Eller ett slag. Är för en gångs skull glad att det sitter någon på sätet bredvid mig. Jag gråter i själen och tackar min lyckliga stjärna för att jag har ett hem.

Nu är den här! Den årliga julkonsertsveckan med körkörkörrep, merrymerry, Jesusbabychild och strålande stjärnor blid. 





Äntligen. I say no more! 



Puss*