Tänk om det ordnar sig
Det kanske är nu det vänder. Jag lever efter teorin att man måste va riktigt ordenligt nere i skiten för att man ska fatta att det är dags att ta tag i det. Det hjälper liksom inte att folk säger till en att man måste sluta, man måste inse det själv. Måste brytas ner totalt för att kunna ställa sig upp igen.
Därför har jag rett ut det som va värst i livet just nu.
Jag har dödat kärleken (även kallad hamstern) en gång för alla och att tills vidare säga upp kontakten va enda lösningen.
Jag har skaffat mig ett jobb. Vikarie. Fick jobb direkt. Ska börja imon, och har tre dagar inbokade. Det kommer bli asbra. Hon som ringer vikarier älskar mig (och mina skor... Haha! Sant. Mitt i en mening: " Gud vilka fina skor du har! Var har du köpt dom? ") och kommer ringa ofta sa hon. Bara att va bäst nu då... Och HOPPAS!
Tänk om det är nu det ordnar sig...?
Puss*
