Emelie

Hur kommer det sig att man alltid vill ha det man inte kan få?

Till exempel:
Varför faller man alltid för fel kille? Han med flickvän, the bad guy som skulle platsat fint i filmen Requiem for a dream, chefen, killen som är pappa, eller varför inte han som har åldern inne för att vara ens egen far. Eller lillebror...

Och varför är det så att man inte vill ha det man kan få?
Vaför dumpar man killen som offrar allt för en, klämmer in lite otrohet mot han som aldrig skulle såra en eller bara lämna han som lever sitt liv för en sen åratal tillbaka, utan anledning....

Då är min fråga:
Hur kommer det sig att när man fått grepp om the bad guy, pappakillen eller han med flickvän, så är det inte lika kul längre. Då hamnar han i kategorin avlagd. Dumpad fortare än kvickt.

Och varför är det alltid så att det är precis tvärt om...? Att när man faller för the bad guy, så är det alltid han som tappar intresset. Det är alltd jag som blir avlagd. Varför är det så?


Och Malin... Det där med ödet. Jo, visst. Men jag vill inte bli avlagd igen. Jag har inga fler tårar...


What do you think? We could give it a try '
Cause you never know maybe we could be soulmates
But maybe not or maybe so
If you never try then you'll never know
The grass could be greener
And it'll always be greener on the other side
But you just never know
This could be the one
(Limp Bizkit - The one)

Puss*