Min släkt är värst

Ett sånt evigt tjat det har varit om olika gamla gubbar som föddes då och va son till den och far till den som fick en dotter och en son som gifte sig med den och fick barn som hade tre ben och fyra armar och hade en katt som va liten och söt men lite konstig och det är ju även han som bor där och är släkt med den som gifte sig med den och då va det plötsligt inavel och det tyckte man ju va lite udda, men det va väl inte så farligt för den och den och den och den gjorde det och det med den och den.

Suck. Jag minns ingenting. Släkten är konstig. Snurrig, virrig. Det är dock skönt att jag inte är ensam och att jag nu vet var det kommer ifrån.

Sen undrar jag hur det gick till, men på något sätt blev jag en av dom som ska anordna nästa släktmöte. Det är om tre år. Vad har hänt då? Vem vet. Liksom inte omöjligt att jag gjort nåt med mitt liv. Så jag vet vad jag ska svara på frågan vad jag ska göra nu. Kände mig en smula värdelös när jag svarade " jag vet inte. "

Tre år. Shit. Då är Carolina ( syster) 26 år. Närmare 30 än 20. Hur känns det liksom...?

Åter till nu. Verkligheten.
Onsdag. HJÄLP!

Puss*


Kommentarer
Postat av: Karin

Haha.. Skönt o se att du överlevt helgen iaf :P

2007-09-03 @ 10:17:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0