Emelie

Är det inte egentligen tråkigt att så fort jag är ledig från jobbet så får jag dålig samvete.
Det är som att man syndar bara för att man som ICA-arbetare hittar på nåt annat än att sitta i kassan eller plockar schampo. Att man liksom sviker. Inte ställer upp.
Är inte det synd att jag inte kan slappna av helt när jag är ledig bara för att jag tycker att det känns just som att dom sitter där och tänker att " Ja Emelie, den lilla skiten, är hemma nu. Och latar sig. Och här är vi och sliter."
Gör dom det? Tänker dom så? Att jag sviker och latar mig, bara för att jag är ledig lördag, söndag OCH måndag. Jag vill kunna må bra när jag är ledig. Utan att få dåligt samvete.

Årets första vecka har dock börjat bra. Sju dagar. Sex nätter. I rad. Med allt man kan önska sig. Närhet, värme och kärlek. Skratt och gråt. Göra ingenting och göra allting. Lugnhet och festlighet. Och så klart. Stall och jobb. Men ändå. Tillsammans.

Veckans bästa:
Kuknästornet, hur du skrattade tills tårarna rann.
Glappet, vad ska man säga?
Koppleriverksamheten, Malin är bortlovadlurad!
Ärligheten, jag kan inte sova annars...
Arn, älskar vi inte alla ljudet av hästhovar och svärd? Ajj Lavv, som en vis man skulle sagt.

Nu ska dom små hästarna få mat. Och vi ska rida i en asmörk skog...!

Det är kallt där ute
Men varmt här inne
I våra hjärtan
Det är våra hjärtans tid
( Marcus Max- Änglaljus)
Trodde väl aldrig jag skulle citera den, men efter ett sms fick textraderna en helt ny innebörd.

Puss*