Emelie

Hjälp!
Jag är hemma igen. Hela min värld bara gungar. Alltså, inte gungar som att " you rock my world" eller att jag skulle vara upp över öronen förälskad. (Det har faktiskt gått åtta månader, så nu dalar det. Rutiner och veckomatsedel att vänta.) Nej, det gungar. Det känns som att jag är på havet. Som att jag vaknat på morgonen efter en fartfylld partykväll och inte riktigt lyckats driva iväg alkoholen. Jag känner mig bakisvinglig, helt enkelt.
Allt för fyra dagars segling.

Det har varit blåsigt (Motvind heeela vägen.), gungigt (Massa vågor och vind), flamsigt (Det är nåt med vår humor och dess låga nivå.), allvarligt (Svåra beslut var tvugna att fattas angående nästkommande vecka.), nervöst (Emelie tänker: SHIT! Nu välter vi runt), kallt (Svensk sommar+ vind.), soligt (Svensk sommar+ ligga still med båten.), molnigt (Trots att det var blått runt vår båt, ett så kallat Bedahål, var det moln runt om oss), regnigt (Ett Hollywoodregn kom över oss precis när vi skulle lägga till i Marstrands hamn. Fick använda mitt nya regnställ.), hemskt (Första natten på båt= kräkas.), skönt (Puttra med motor i trånga passager och läsa bok. Kan det bli bättre?), segt( "40 distans idag. Vi är nog framme om kanske sju timmar".), roligt (Allvarligt, fattar ni att jag kan skota fock? Årets rookie, mycket nöjd.), härligt (tanken på semester. Inget jobb. Härligt!).

Nu är det bara att packa om.
Imorgon bär det av till Öland för tältning och vindsurfingkurs. Hur gick det till??!

Puss*