Emelie

På jobbet, onsdag.

En man men lättare sinnesförvirring, iförd en helt underbar mörkblå sjömansmössa, tuffandes på sin el-rullstol (en sån där som ser ut som en scooter-moped, fast med stol istället för sadel) körde racer mellan hyllorna. Stannade framför fötterna på mig och frågade var "den där sillen ni har på erbjudande" fanns. Jag hämtade burkarna och gav dem till mannen.

Mannen sa:
"Åh, tack! Du är en ängel utan vingar..."

Han sa att jag är en ängel, utan vingar, för att jag gett honom en burk.
Det är så klyshigt, så gammalt, så gjort.
Men jag blev så glad.
Jag är en ängel utan vingar.
Han vet inte om det, med de orden fick samma kväll vagga mig till sömns...


Puss*