Materialist, javisst!

Jag har den. Nu äntligen, äntligen har jag den.
Min egen alldeles underbara och skitbra kamera. En Olympus E520. Underbar. Jag är 9085 kronor fattigare, men 9085 gånger lyckligare, gladare, bättre.

Är det inte underbart? Är det inte helt underbart att spara, spara och spara och sedan kunna köpa det man vill ha. Nåt som egentligen är helt onödigt och som man verkligen skulle klara sig utan. Men bara känslan att kunna säga: Den vill jag ha. Och sedan ha det man vill.

Materialist. Ja. Jag älskar kläder, skor, smycken, saker, saker, saker. Massa saker. Dyra, fina saker. Härliga saker att känna sig bra i, bra av.

Känslan att gå och fota en underbra klarblå höstförmiddag är lycka i själen. Lycka i att få fota med min, bara min kamera. Lycka att känna att jag förtjänar den, för jag har jobbat ihop varenda krona. Jag förtjänar den. Skönt!


Puss*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0