Till Stormen
Jag är latino. Latino med latino-temperament.
Jag blir arg ganska lätt. Eller kanske mer väldigt lätt.
Jag blir latino-arg.
Det händer. Titt som tätt. Mest tätt.
Men jag brukar fundera på det.
Jag brukar fundera på det att även fast jag blir arg för nånting som jag inte säger, men att det märks, så blir jag inte ensam. Att även om jag är sur o tvär och inte alls som jag var den där kvällen på Marstrand, så blir jag inte ensam.
Och jag tycker det är skönt.
Att jag kan vara arg och vrång men jag blir inte ensam.
Stormen står ut.
Och det känns tryggt, tycker jag. 
Puss*
Haha jag känner igen mig... C får utstå han med...
Fan vad dåligt jag mår efteråt.
En sak man skall tänka på är att bara för att man har temperament så skall man inte skrika. Man kan säga det man vill ändå.
Och man får absolut inte såra...
Puss
