Härliga IFK?

Jag är IFK:are. Alltså, Blåvitt, Änglarna. Drillad sen barnsben.

Man kan ju inte byta lag. Och det har jag inte gjort heller.

Idag följde ett mutat Oväder med nervöse Stormen för att se på IFK. Alltså, Peking, IFK Norrköping.

Jag har inte bytt lag, men jag är helt imponerad av mig själv att jag blev så uppslukad och arg när domaren dömde det ena orättvisa gula kortet efter det andra till Norrköping. När 0-0 blev 3-0 och Peking rör inte en fena. När tränaren sitter på bänken och inte visar sig på hela matchen. Utom när han moloket, med nerböjt huvud, fumlar in i omklädningsrummet i halvtid.

Det är märkligt, imponerade men också ganska härligt. Att släppa, och försvinna. Sitta och bli sur över nåt man egentligen inte bryr sig om. Men ändå, att få bry sig.

Det är liksom härligt.


Puss*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0