Älskade, finaste kören!
Nu är jag hemma. Efter en helg i Dalarna med kören. Äh, jag har inte så mycket att säga om det hela, utan se och njut av de brottstycken ur mailen som trillat in, ett efter ett.
*Jag är stolt som tupp över att vara en del av Loud ´n Proud !!
*De jag kände kunde inte berätta riktigt vad de tyckte, för de grät så hejdlöst...
*Jag ser fram emot nästa resa redan. Det är alltid så roligt när amöban återformas igen!
*Jag kommer aldrig vara mer stolt än när jag står tillsammans med er.
*Slitna?! Snarare fortsatt glädjedrogad och gospelhög... Vet inte när jag kommer att landa igen, men hoppas det dröjer innan känslan ebbat ut.
*Och tack alla kära körkamrater för att ni är underbara!
*Kombinationen av vacker musik, vackra kyrkor och fin gemenskap framkallade tårar vid mer än ett tillfälle under framträdandena.
*Jag är så otroligt glad och tacksam för att jag får vara en del i en så fantastisk kör.
*Det är en gåva att få vara en del av kören och känna sådan gemenskap.
*Jag kan inte få nog av Er alla!
*Vi har väl knappt gjort så bra och uppskattade konserter någon gång.
Vad skall man säga när orden tagit slut?
Puss*
Det är helt sjukt vilken jävla tur vi har haft. Framförallt jag. Tänk om vi inte hade haft tråkigt på den där engelskalektionen och inte börjt prata om körsång. Då hade du aldrig tagit med mig till råda power och då hade jag inte varit med i LnP. Det är knasigt, tänk vad allt hade kunnat vara annorlunda...
