Emelie

Det var häromdagen.
Jag gick ner för trappan, på väg ut i den soliga morgonen.

Stannade till innanför porten.
En man gick förbi.
Jag kände igen det, men på ett avlägset vis.
Men det var ändå något med honom som gjorde att allt utanför inte var som vanligt.

Han andades.
Och det kom rök.

Jag öppnade dörren och gick ut.
Andades in.
Blev kall i lungorna.
Andades ut och vit, virvlande lätt rök spred sig ur min mun.

Lätt, lätt rök.
Inte tjock som från cigaretter.
Utan lätt, tunn, som finaste silke.

Det var kallt ute.
Kallt och höst.
På riktigt.

Puss*