Emelie

Kom fram, låste cykeln och gick in i omklädningsrummet. Fortfarande samma känsla.

Gick upp i lunchrummet och tog en frukt samt Aftonbladet. Sa hej till två personer jag aldrig sett förr, personal, antar jag på deras röda tröjor.

Ett känt  ansikte kom upp för trappan. Vi kan kalla henne Fröken Nutriellett, så vet ni läget.

Jag: Hej!

Fröken Nutrilett: Hej, fan va jag är hungrig (Ton tröttare än tåget och sur. Mackor i handen).

Jag: Hehe, ajdå... (Tuggar frenetiskt på min nektarin och tänker att jag INTE vill ha Degjuliakaka med 10 kilo smör och ost.).

Fröken Nutrilett: Ja, jag har inte ätit på hela dagen.

Jag: Oj, är det så mycket folk?

Fröken Nutrilett: Nej, jag har varit i korven hela dagen (Samma ton fast nu blandad med bitterheten. Den smittosamma tonen blandad med bitterheten. Smittar av sig på mig). Jag skulle inte ens vara där. Suck (Varför är det skillnad och så mycket sämre att vara i korven istället för kassan? Mindre utvecklande?).

Jag: (Trött på bitterjobbet och tänker att det var ju inte svar på frågan men skiter i det eftersom jag är smittad.) Nehe. (Tar min kärna och går).

Tar mig till stämpelklockan med tunga steg. Försöker att vara inte allt för påverkad och tänker att Fröken Nutrilett bara har en dålig dag.

Ut i butiken.

Framme vid kassan.

Fröken humör: Hej! (Glatt. Jag blir fetlurad och tror att allt är bra och att hon typ skall säga "det var längesen! Välkommen tillbaka från semestern". Men istället:) Välkommen till helvetet.

Jag: ? Va? Tack?

Hände detta verkligen?! Konstigt att man längtar lite efter att skolan skall börja igen.

Puss*

Ps. Tack för att du läst ända hit.