Emelie

När jag blir stor vill jag ha ett jobb jag gillar.
Jag vill ha en herrans massa ungar som jag också gillar.
Jag vill ha intressen och en stund för mig själv.
Jag vill träna.


Däremot vill jag inte bli en sån där som suckar och kollar klockan i matkön för att jag är sen till dagishämtning, middagslagning och snöskottning. Jag vill inte bli en sån som alltid längtar bort och tycker både man och barn är överflödiga. Jag vill inte bli en sån som blir rynkig på magen och har fula byxor för att jag inte prioriterar att köpa nya.

Jag vill älska mig själv, mina barn och Stormen.


Men när jag såg kvinnan bakom mig i kassakön igår blev jag sådär osäker på om jag har för höga krav.
Det kanske inte är möjligt att leva som jag vill?

Puss*