Den omanliga mannen

Vi har nya kundkorgar på jobbet.
Sånna där med fyra hjul som skramlar, som man drar efter sig i ett handtag.
Som vanligt i förändringar föjler många blandade åsikter. Några gillar. Många hatar. Det är mest de negativa reaktionerna som hörs. Korgarna är tunga, otympliga, låter mycket, för stora och så vidare i samma spår.

Tills idag. Det kom en man i vit slips o skjorta och sa:

Ja men jag tänker inte gå där och dra en sån efter mig som en femåring. Det känns ju... Omanligt.

Det enda jag kunde kläcka ur mig genom den kvävda skrattsalvan var:
Jasså, ja jag vet inte.

Varpå mannen barskt svarar:
Nej men det vet jag.

Det är en härligt stark integirtet som inte bara får nuddas, om manligheten blir knäckt av mataffärens kundkorgar... Eeeeller...
Ibland är det himla roligt att ha ett servieyrke.


Puss*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0