Way out west
Det går liksom inte att beskriva. Orden räcker liksom inte till. Det enda jag kan tänka mig kommer i närheten av hur bra det verkligen var är episkt. Det var verkligen episkt. Tolv timmar musik som bara stegrade i takt med klockan. Fleet foxes, Edward Sharp, Jenny Wilson, Thåström spelade Fan fan fan, Robyn gav oss Call your girlfriend, Dancing on my own, Indestructible och Prince. Prince. P. R. I. N. C. E.
"Gimme a hug 'cause I'm sure gonna give you a...." Kiss (och där föll tårarna, explosion och dansen var bättre än någonsin). Purple rain, I would die 4 u. Över två timmar funk, dans, ljus, lila konfetti, ljud, Dance, music, sex, romance. Åh, Prince. Vilken show, vilken glöd, vilken stämning, vilken glädje! Allt fick vi. Allt. Varenda låt.
Med ont i varenda del av hela mig ramlade jag i säng. Full av lycka, musik, och goda vänners fantastiska kärlek.
Puss*
"Gimme a hug 'cause I'm sure gonna give you a...." Kiss (och där föll tårarna, explosion och dansen var bättre än någonsin). Purple rain, I would die 4 u. Över två timmar funk, dans, ljus, lila konfetti, ljud, Dance, music, sex, romance. Åh, Prince. Vilken show, vilken glöd, vilken stämning, vilken glädje! Allt fick vi. Allt. Varenda låt.
Med ont i varenda del av hela mig ramlade jag i säng. Full av lycka, musik, och goda vänners fantastiska kärlek.
Puss*
Kommentarer
Trackback
