You don't know what you got
Jag minns en gång, när vi var ganska små. Vi skrek på varandra, sådär högt och gällt som bara små flickor kan göra, sådär så det tjöt i hela huvudet. Vi var ensamma hemma. Och osams. Smällde i dörrar. Tyckte att det skulle bli så skönt att slippa varandra.
Jag minns en gång när vi var osams och vi skämdes så att vi inte ens berättade för mamma och pappa. Som ett hemligt kontrakt.
Jag minns bara en gång när vi var osams.
Och så minns jag när vi lekte prinsessa och tjänare, lekte med barbie, lekte häst, nya tapeter och våningssäng, mormor och morfars garage, djuraffär, ryska posten, kubb, ommöblering, film, rullskridskor, Lotta, när du gav mig ett par stringtrosor för jag skulle på disco och man var bara tvungen att ha det, när vi köpte min första bh, röda faran, Gulan, Sälen, filminspelningar, smink, kortspel, vattenkrig, tältning på gräsmattan, långa sommarkvällar, pantgömme, värme, kärlek, trygghet, givmildhet. Syskonkärlek.
Syskon. Syster. Min fina, söta, underbara syster... Var det nödvändigt? Var det verkligen nödvändigt att flytta 50 mil ifrån mig? Jag saknar dig så...
Puss*
Julpressad
Jag hinner inte fixa julklappar och jobba och plugga och träna samtidigt. Samtidigt som jag skall överleva, träffa kompisar och se till att det blir senast mars.
Puss*
I die without you
Thank God this moment is not my last
There's only us
There's only this
Forget
Regret
Or life is yours to miss
No other road
No other way
No day but today
There's only yes
Only tonight
We must let go
To know what is alright
No other course
No other way
No Day But Today
I die without you
Se, lyssna och känn.
http://www.youtube.com/watch?v=jbljhS4xDlU&NR=1
Puss*
Glasögonorm
Glasögonorm. En sån är jag. Ja, men har liksom skämts lite hela min barndom att jag har glasögon. Det är ju bara töntar som ser dåligt. Det vet väl alla. Och jag vill inte vara en tönt.
Nu har det gått några år. Och jag har linser. Oftast. Nästan jämt. Men ibland har jag på mig mina brillor, ja dom där svindyra jag köpte, om det var i våras, kanske, som jag tänkte att jag skulle ha på mig jätteofta som jag inte har.
Jo, men idag har jag haft på mig dom. Idag skulle jag på spinning. Spinning är lika med svett. Svett och glasögon passar inte ihop. Det vet väl alla.
Alltså, utan glasögon ser jag ungefär en decimeter framför mig. -5. På båda ögonen. Jag insåg att det är skitjobbigt att spinna med glasögon som åker ner hela tiden. Det går inte. Så. Jag tog av dom. Såg inte ett smack.
Men. Det var så skönt. Jag visste vad jag skulle göra. Var helt fokuserad på mig. Inte på någon annan, hur mycket andra tog i, hur alla i gymmet såg ut, vad klockan var. Det var bara jag. Jag och min halvkassa kondition. Jag och min överlevnadsinstinkt.
Så, jag vill bara att ni ska veta det. Ni skarpsynta.Det är skönt att ibland, bara ibland, lite då och då, när man själv vill, kunna stänga av. Stänga ute bruset. Vara med, där, mitt i allt, men helt fokuserad på sig själv.
Puss*
Olika liv, samma stund
Det är underligt hur olika livet är för olika människor. Vi gör olika saker, blir glada av olika saker, ledsna av olika saker, prioriterar olika, tycker om olika...
Vissa gör ingenting. Vissa bara låter det vara. Vissa stannar på jobbet, utan att säga något, utan att ifrågasätta, trots att det är skit.
Vissa låter det vara som det är. Tar inte tag i det. Låter det förfalla. Hemma. På jobbet. Ekonomiskt.
Vissa gör allt. Är med i föreningar, jobbar dygnet runt, har massor med barn och ett hem som passar i en dyr, fin veckotidning med blankt omslag.
Det är underligt det där, hur olika liv kan vara i samma stund.
Hur klockan i mitt liv och i mannen på 4:ans liv är 16:12. Han har en starköl i handen. Jag har en banan.
Igår när jag skulle sova tänkte jag på hur härligt varmt det var i badkaret.
Puss*
Pluggfusk
Jo men jag funderar på om vi verkligen får, egentligen, men vad ska vi göra..? Okej, vi får skylla oss själva, egentligen, men det är ju mycket roligare här.
Vi pluggar i Borås och bor i Göteborg. Eller, pluggar i Borås, det är just vad vi inte gör. Vi sitter på Handels. Jo, föreläsningar och så har vi ju där, i lilla Borås, men när vi ska läsa själva, var ska man ta vägen? Stadsbiblioteket är ju inte tyst. Hemma finns frestelser. Så, vi hoppas på att vi får.
Idag, när vi satt där var det mycket mer än Ledarskap och förståelse som susade i huvudet.
* Folk är inte så bra på att viska.
* Det behövs inte mycket för att jag skall tappa fokus.
* Vad betyder Frapperande? Det stog i boken, men det låter som ett skämt.
* Godis. Eller vad som helst. Bara det går att äta och jag slipper läsa.
* Det enda sättet för att boken skall ta slut är att läsa den. Panik.
* Himlen är oskyldigt blå.
* Alla springer ut och in i rummet. Var ska alla? Vem ringer? Vem ska dom träffa?
* Mat.
* Klockan. Jag får gå hem klockan fyra. En minut har gått sen sist jag kollade. Hela tiden.
* Undrar hur det är att vara elefant. Delfin? Är det kul? Katt kanske...?
Fokus?
Igår när jag skulle sova tänkte jag på att körrepet kändes roligt även om Maestro tyckte det va sådär på sina ställen...
Puss*
Glädje, here I come!
Nej, men det är ju inte kul. Det är ju inte det. Att vara deppig. Det är dags att göra om, göra rätt. Tänka om, tänka rätt. Fokusera om, fokusera rätt.
Jag har gett mig själv en uppgift. Varje kväll, när jag ligger i sängen och skall sova, då skall jag tänka på en sak som har hänt under dagen, en sak som var rolig. Eller glad, eller positiv, eller trevlig, eller härlig. Eller nåt annat som inte är deppigt eller negativt.
Det behöver liksom inte vara en stor sak, det kan vara världens minsta lilla händelse. Så pytteliten att den nästan inte finns och sånt som verkar helt obetydelsefullt, men som inte är det för mig, för att det var bra.
Nu är det nytt liv på gång. Inte "äta-nyttigt-och-träna-så-jag-blir-skitsmal-nytt", utan nytt inre, nytt tänk. Nytt gladare. Det kommer gå skitbra!
Igår när jag skulle sova tänkte jag på att köttfärssåsen jag gjort var jättegod och att Stomen kommit till Göteborg.
Puss*
Vintermörkt
Jag har allt. En egen lägenhet, pojkvän, en grym klass i skolan, kommit in på den utbildning jag vill, kompisar att vända mig till, en mamma och en pappa, pengar så jag klarar mig och lite till, en kör som är helt fantastiskt bra, en nu kamera som jag egentligen inte har råd med men köpte ändå bara för att jag sparat och sparat för att få köpa den. Prylar, kläder, saker.
Jag har allt man kan önska. Men när det blir vinter, när det blir mörkt, då är det som att trycka på en knapp. Allt blir skit. Allt blir ett helvetes jävla jävelhelvete.
Lägenheten, för liten. Japp. Trivs inte i den.
Pojkvän, hmf, vaddå framtid?
Nya arbetsgrupper i skolan och va fan, jag har nog valt fel.
Alla kompisar har flyttat till världens ände och de som är kvar är antingen nergrävda i jobb eller så måste jag plugga.
Pengar, jo visst men hör här: de är LÅNADE, skall tillbaka. Thanks...
Kör, alla är så jävla bra, alla sjunger och fattar och kommer ihåg. Men jag kan bara inte lära mig. Det har tagit helt stop. Tokstop.
Det är vinter och mörkt och kallt och allt känns bara helt tråkigt.
Puss*
Hopp
Hopp. Kära vänner. Det finns hopp. Hopp för det manliga släktet.
Puss*
Språkkunskaper
Olika språk i olika länder. Olika språk i samma land. Olika språk i samma liv. Olika språk.
Det är underligt det där att man tycker att man säger saker. Tydligt. Så att det skall gå att förstå. Men jag har förstått det nu, det spelar ingen roll hur tydligt, hur högt man pratar, hur lågt, hur lite, hur mycket om den man pratar med inte talar samma språk.
Puss*
Tro
Alla tror. På sig själv, på Gud, på kärleken. Jag vet inte vad jag tror på. Inte är det kärleken i alla fall.
Man kan tro att man känner någon. Man kan hoppas att Någon skall göra som man tror, som man önskar att det skulle bli. Som man vill. Man öppnar sig, visar sig. Man tror att man vet hur Någon skall göra. Jag tror. Jag tror att jag vet hur Någon skall göra. Men det gör jag inte. Jag bara tror. Jag vet inte. Jag vet inte mycket, men en sak är jag säker på.
Hemma hos mig är det helt vindstilla.
Puss*
Älska fredag!
Det finns ingen känsla som är så skön som att nu äntligen är det fredag och jag FÅR vara ledig. Åt helvete med pluggångest.
Nu är det helg och jag ska slappa!
Puss*
Blondinbella
Jag gillar inte Blondinbella, därför läser jag inte hennes blogg. Utom ikväll, efter att jag läst en krönika om henne i Metro.
I somras blev Blondinbella utsatt för ett sexuellt övergrepp. Det diskuteras vilt om det är ett PR-trick eller inte, vilket jag skiter i, det är lika sjukt i ändå, sant eller falskt.
Kommentarerna. De kommentarer svenska medborgare skickar till Bella är skrämmande. Att hon får skylla sig själv, att det är hennes fel, att hon inte borde gått ensam, att hon gjort fel, fel, fel.
De som tror att det är ett PR-trick, som tror att hon hittar på, tycker att det är hennes fel, OM det nu är sant att hon blivit våldtagen. Är det fortfarande Bellas fel då? Är det hon som gjort fel när hon blir nedtryckt av en annan människa? Är det en ung flickas fel att en man trycker ner henne på marken och kör upp något, what so ever(japp, folk diskuterar även om det är våldtäkt om det endast är fingrar inblandade.), i henne?
Säger till dem som skriver till Blondinbella att det är hennes fel att hon blivit våldtagen, PR-trick eller inte: Hur skulle ni känna om det var er dotter? Om det var er dotter som kom hem och sa att det var en man som tryckte ner henne på marken och stoppade in något i henne. Skulle ni då säga till er dotter att det är hennes fel? Skulle ni det? Tror inte det, va? Ni skulle göra ALLT för att få tag på äcklet som våldtog er dotter.
Det är bara för att det är Blondinbella. Det är bara för att det är en ung framgångsrik tjej, som inte ens är myndig. Det är bara för att det är en hon att hon är ung och att hon lyckats. Kommit någon stans. Tycker om utseende, kläder. Visst, hon kanske inte är smartast. Kanske inte, men hon är väl för fan en människa? Hon är väl för fan värd mer än att bli våldtagen?
Och OM det nu är ett PR-trick: andra tjejer då, som verkligen blivit våldtagna? Är det deras fel med? Eller är det just bara för att det är Blondinbella det handlar om?
Puss*
Ibland har man tur!
Så gick vi förbi en liten kiosk. Båda tänkte samma tanke. Trisslott. Så vi gick in och köpte en var. Gick hem och skrapade.
Och vet ni vad? Vi vann! 50 kronor på varje lott. Igår gick jag och bytte in dem mot fyra nya lotter. Tänk om vi vinner igen. Tänk om vi vinner 50 000 kronor i månaden i 25 år. Det hade ju varit helt jävla underbart.
Puss*
Alltid allt på en gång
Har två tydliga exempel.
När det väl är någon som anstränger sig och fixar fest infaller alla samtidigt. Det har varit tomt i kalendern varje lördag hur länge som helst.
Men, denna lördagen infaller:
* Inflyttningsfest hos Jönköping-Lisa fast i Göteborg.
* Klassfest i Borås. Alla skall dit.
* Födelsedagsfest för Maxi-Frida. Alla ska dit med.
Vecka 44 infaller:
*Hemtenta för kusen Mångfald i arbetslivet skall skrivas.
*Årets resa till underbara, vackra Taizé.
Hur skall jag kunna välja? Jag vill göra allt. Gå på allt. Varför skall allt hända samtidigt? Dumt. Har inget mer att säga. Bara dumt. Dumt.
Puss*
Jag är en svag människa
När man åker buss nu för tiden finns det oftast säkerhetsbälten. Det är ju ganska så smart att använda, om man vill öka chanerna att överleva typ en krock.
Jag är ganska så smart så jag brukar använda säkerhetsbälte.
När jag var liten fanns det inga säkerhetsbälten på bussarna. När jag blev lite äldre gjordes bussar med säkerhetsbälten, men då var det liksom lite coolt att inte använda det för att "när man åker buss får man åka utan". Nu för tiden får man inte åka utan, och jag tycker inte det är så smart.
MEN. Idag. Klockan 07:38 kom det över mig. Jag satt på buss 604. Nästan fullt. Satte mig bredvid en tjej. Yngre än jag. Hon var kanske 15 år. Då hände det. Jag satte inte på mig bältet. INTE. Och det häpnadsväckande är. Jag tänkte: Hon kanske tycker jag är töntig då.
Fattar ni? Vilket pucko.
Satte mig sedan på Boråsbussen. Bredvid en tjej i klassen. En av dom coola. (Japp, jag har alltid tillhört geeksen.) Samma sak hände. Inget bälte. Samma tanke.
Hjälp! Jag är svag. Jag är en tönt! Jag är en tönt för att jag INTE använder säkerhetsbälte fast jag tycker att man skall det.
Hur gick det till? Hur kunde det gå så snett? Nej, allvarligt talat. Jag är stor nu. Inget mer sånt här tjafs. Från och med nu- Bälte oavsett vilken tuffing jag sitter bredvid på bussen.
Puss*
Materialist, javisst!
Min egen alldeles underbara och skitbra kamera. En Olympus E520. Underbar. Jag är 9085 kronor fattigare, men 9085 gånger lyckligare, gladare, bättre.
Är det inte underbart? Är det inte helt underbart att spara, spara och spara och sedan kunna köpa det man vill ha. Nåt som egentligen är helt onödigt och som man verkligen skulle klara sig utan. Men bara känslan att kunna säga: Den vill jag ha. Och sedan ha det man vill.
Materialist. Ja. Jag älskar kläder, skor, smycken, saker, saker, saker. Massa saker. Dyra, fina saker. Härliga saker att känna sig bra i, bra av.
Känslan att gå och fota en underbra klarblå höstförmiddag är lycka i själen. Lycka i att få fota med min, bara min kamera. Lycka att känna att jag förtjänar den, för jag har jobbat ihop varenda krona. Jag förtjänar den. Skönt!
Puss*
Galenpanna+Sats=Tight stjärt!
Jo, visst har jag köpt ett Satskort. Mitt nya liv började efter sommaren, men det gick inte alls bra, utan gick bara mer upp i vikt. (Nej, jag säger inte att jag är tjock och att jag verkligen, verkligen är på gränsen till kraftigt överviktig, men för min egen känsla skulle det vara gött att tappa en sisådär 4, 5 kilo...)
Och där var dom. Sats. På Hemköp, Mölnlycke, en vanlig onsdageftermiddag. Jag blev 300 kronor fattigare i månaden och kanske även några kilon...
Ja, nu har det iallafall börjat. Mitt nya liv. Har inte slutat äta godis, för det verkar inte gå, men denna veckan har jag tränat:
Sats Step. Fattade INGENTING. Det var visst det mest avancerade passet jag hamnat på. Och jag har aldrig varit på step innan. För er som inte vet vad det är, tänk typ dans. Fast med en bräda.
Sats Dans. Ungefär som Step, fast utan bräda, vilket gjorde att jag fattade lite mer.
Sats Sim. Heter inte så, utan ingenting. Man simmar på Valhalla, utan tränare alltså. Men känner mig lite bättre, stakare, snyggare mer fit om jag säger Sats Sim.
Sats Gym. Har inte kommit dit än, men sen, när jag kollat på kamera (lämnade tillbaka impulsköpet och letar efter en annan) och slappat lite till ska jag springa på löpband och så...
Klå det om du kan!
Puss*
Därför lagar jag inte mat. Del 2.
Nu har jag lugnat mig lite sedan gårdagens matlagningsincident.
Måste klargöra lite, känner jag.
Jag hatar att laga mat. Dels för att jag inte kan och dels för att jag tycker det är tråkigt. Och det tycker jag väl för att jag inte kan.
(Lite som fotboll och sånt. Jag hatar det. And I blame Jurra på högstadiet. Fan va ont det gjorde att få en boll i pannan, på kinden, magen, låren, ryggen... Och så passade han aldrig. Kan bero på att jag alltid tappade bollen om han försökte, men jag blev ju så jävla nervös och så hände det typ en gång varje århundrade så jag fick liksom inte träna på det...)
Om jag får ett recept (Heja Arla.se) kan jag lyckas klara mig ur det med livet och smaklökarna i behåll, men det är ju så tråkigt.
Och så måste jag säga att Stormen flera gånger blivit tagen med storm och gillat min mat, så även gårdagens kycklinggryta. Han sa häromdagen att jag är en bra kock. Inte igår, men en annan dag. Och jag tror inte han ljuger.
Men nu vet ni. Jag kan. Om jag vill. Men jag vill inte.
Puss*
Därför lagar jag inte mat
Igår var jag sugen på kycklinggryta. En sån där god som mamma brukar göra.
Köpte allt som behövs: kyckling, lök, buljongtärning...
Kom hem och klockan blev allt för mycket, så jag hann helt enkelt inte göra kycklinggryta.
Idag var jag ledig. Tänkte att idag kan jag göra kycklinggryta istället, då...
Såhär blev det:
Hackar lök. Tinar kycklingen i micron. This far, allt lugnt. Jag kan ju det här!
Kommer på att jag inte köpte krossade tomater igår. Halvjoggar till Hemköp för att inhandla.
Hemma igen, steker lök och kyckling.
Helvete! Ris! Tar ju skitlång tid att koka. Vattenkokare, tack!
Ska hälla i tomaten. Konservburk. Har ingen konservöppnare. Hugger i locket med en sax. Funkar inte. Korkskruv, då? Nepp. Tar saxen igen. HUGGER. Hål! Gött! Klipper lite för att få ett större hål.
Kryddor.
Kokar ris på full fräs. Inget vatten kvar och det steker lite...
Anser mig färdig.
Kommer på att jag glömt buljongtärningen som mina klassmates sagt att man skall ha.
Det smakar mest basilika.
Tar inte om, men gör lunchlådor och skall bjuda Stormen på middag ikväll...
Puss*
