Tulpaner
Som en frisk vårStorm.
Tusen tack!
Puss*
Så jävla bra!
Samhälle, organisation och individ. VG.
Mångfald i arbetslivet. VG.
Arbetsorganisation, utveckling och lärande. VG.
Rekrytering. VG.
Psykosociala aspekter. G. (och två poäng från VG)
Utan omtentor.
Och nu är det dags för företagsekonomi och ekonomistyrning. Wish me luck!
Puss*
Våren!
Veckan när man går hem från kören och det är ljust ute...
Puss*
Tolvtimmarsdag
Tolv timmar på Pedagogen.
Tolv timmar plugg.
Tenta imorgon.
Tolv timmar.
Det är ju helt crazy.
Nu måste jag sova.
Puss*
Guldkant
Ett sånt där helt underbart bröllop med klarblå himmel, så som alla vill att det skall vara.
En underbar vigsel med en underbar efterföljande fest.
En fest med underbara människor och underbar tal.
Alla höll tal, kändes det som. Alla höll tal, utom jag.
Jag bara grät. Satt med ryggen mot brudparet och grät. Hulkade när brudgummens bror hade skrivit en låt.
Strilande tårar när gudmodern till parets son sa sina ord.
Jag grät. Hela tiden.
Och så var det en kvinna. Brudens fadder. Hon gav paret tips. Tips om hur man skall göra för att få ett bra, lyckat och långlivat äktenskap.
Jag minns inga av dem. Utom ett: Sätt guldkant på vardagen.
Och låt oss ta fasta på det.
Det bär av till Halmstad. Stormen och Ovädret skall till Halmstad och äta vunnen middag på en härlig restaurang. Vunnen middag för 1800 kronor.
Och bo på Scandic hotel och äta KRAV-märkt frukost och bada bubbelpool. Och sova. Och slappa. Och gå på stan. Och kramas. Hela tiden.
Är inte det guldkant, så säg..?
Puss*
Home, not so sweet home
Nu är jag hemma igen. Hemma från livemusik två gånger om dagen. Livemusik två gånger om dagen med en Dagens i handen. Skratt, sång och Dagens, flera gånger om dagen.
Nu är jag hemma igen. Hemma från brakfrukost i form av stuvad spenat, pasta, stekt ägg, bacon, vita bönor. Stormacka och lillmacka. Backgodis.
Nu är jag hemma igen. Hemma med tio kilo smutsiga kläder, snowboard med Schweiziskt snövatten, rödbrända, flagiga kinder och vetskapen om att jag klarade det. Jag klarade att flyga två flyg och åka två tåg. Ensam. Genom Europa. Och, jag klarade den, den gula puckelpisten. Gul. Känn på den!
Puss*
Bra
Det känns bra nu. Riktigt bra.
Over and out.
Puss*
Trollkarlen från Oz
Jag är lite som lejonet i Trollkarlen från Oz.
Snäll, vimsig, lurvig frisyr. Och feg.
Men nu har jag gjort det.
Jag har följt That yellow brick road till Oz.
Jag har fått mod. Mod i mängder av världens bästa trollkarl.
Jag har bokat flygbiljetter med ett byte.
Jag har kollat upp tågtider från flygplatsen. Tågtider med ett byte.
Två flyg och två tåg.
Sen är jag i Engelberg.
Förhoppningsvis pudersnö och strålande sol.
Och min snowboard.
Jag har fått mod av Trollkarlen i Oz.
Jag skall flyga två flyg. Åka två tåg.
Ensam. ENSAM.
Skräck, till en början.
Ångest som fortsättning.
Men nu.
Spänning.
Åh, va spännande det skall bli.
Jag längtar.
Puss*
Kärleken
Skrivet av William Somerset Maugham. Mailat av Stormen.
Varför tvivla?
Det är ingen idé att lyssna på varken magkänsla eller förnuft.
Det är bara att köra.
Köra utan att tänka så förbannat mycket.
Puss*
Eller var det vår?
Du kan dränka dig i minnen
Eller litervis med vin
Du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
Men allt är gjort
Ensamma dar, väldiga värld
Orden ekar i hennes röst
Ingen sömn och inga svar
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd
Som hugger och vrider sig i ditt bröst
Vi ses på hjärtats bar
Det här är brustna hjärtans höst
(Lars Winnerbäck- Brusna hjärtans höst)
Puss*
Beslut
Jag undrar hur man skall kunna fatta ett beslut om man inte vill lyssna till magkänslan och inte till förnuftet. Och om de två vill helt olika...
Puss*
Kalla fötter
Puss*
Ångra livet
Nyss var det måndag. Veckorna går fortare och fortare.
Och om veckorna går fort, vad innebär det då för livet?
Vi har älskat varandra i snart ett och ett halvt år.
Mitt första år på högskola är snart avklarat.
Kompisars små småsyskon fyller 18 och går på krogen.
Och kompisarna själva får barn.
Pappa har fyllt pension, men inte slutat jobba för det.
Jag får hem pensionskuvert med andra siffror än noll.
Man vill ju inte sitta, i slutet av livet, och ångra. Ångra något man gjort eller något man inte gjort.
Jag vill inte ångra.
Men om jag skulle ångra så vet jag vad det kommer vara.
Att jag inte stannat upp. Inte lyft blicken och sett vad som händer.
Att jag låtit livet passera utan min vetskap om hur.
Puss*
Grey, åh, min Grey
Jag ångrar vart enda ord.
"Ja, men det känns som att det är dags för en sista säsong nu".
Jag sa det igår kväll.
Jag sa det i morse.
Jag såg den nyss.
Det är inte alls dags för en sista säsong. Det är dags för fler, fler, fler.
Jag är inte den som är den. Jag tittar inte så mycket på tv. Jag följer absolut inte serier. Utom en.
Grey's anatomy.
Och jag ångrar det jag sa.
Den har allt. Spänning, glädje, sorg, lycka, äckel, kärlek, humor.
Och. Det viktigaste av allt.
Den ger mig nåt att se fram emot, mitt i veckan, när det är som kallast, mörkast och gråast.
Puss*
Plötsligt händer det!
Regn, snö, plugg, stress, mörker, mörker, detta eviga mörker.
Men plötsligt händer det.
Fribiljetter till Göteborg horseshow och skall gå med Malin och Heda.
Fribiljetter till Cabaret Lorensberg och skall gå med halva klassen.
15 månadersdag och världens underbaraste Storm kommer hem med semlor.
Man kan inte tro det. Men plötsligt händer det.
Puss*
Som livet är
Allt är inpräntat från början. Det är inte konstigt att det är svårt att gå mot strömmen och göra sånt som ingen annan gör eller göra nåt för att man vill fast det inte är rätt.
Satt på bussen hem idag.
En bebis i vagn tittade på mig.
Jag tittade tillbaka. Länge.
Sådär länge så att om det hade varit en man i minst 20-årsåldern hade han trott att jag raggade.
Hade det varit en tant hade hon trott att jag ville henne nåt ont.
Men fundera nu, om någon tittar på en, tittar man tillbaka då? Eller vänder man bort blicken?
Så länge det inte är ett potentiellt förökningsobjekt tittar man bort. Det skulle tanten gjort i alla fall.
Jo, och när jag satt där på bussen och tittade på bebisen så tänkte jag att den borde ju inte veta att man inte ska stirra. Jag menar, jag är ju inget potentiellt ragg. Så egentligen, egentligen borde bebisen stirra på mig tills jag slutar stirra eftersom jag är vuxen och vet att man inte ska stirra och bebisen vet inte det så den borde stirra den med.
Men jag utförde ett expriment. Så jag stirrade.
Och bebisen tittade bort.
Tänk nu att man tänker fort och det har inte gått lika lång tid som det verkar, när det står skrivet såhär. Det gick fort. Jag stirrade precis sådär länge så att du och jag skulle tittat bort. Och det var precis vad bebisen gjorde. Det satt där. Nån stans. Att man inte skulle stirra.
Och sen gäspade jag. Och då gjorde bebisen det med. Då är det verkligen så att gäspar smittar och inte nåt man inbillar sig...
Det är faktiskt inte konstigt att man inte kan gå emot strömmen när saker är inpräntade från början.
Puss*
I mitt soprum
Det är fullt av möbler i mitt soprum.
Det står en säng, ett matbord, fyra stolar med dynorna kvar, en tv, skålar...
Det är fullt av möbler i mitt soprum.
Det luktar i mitt soprum.
Det luktar ledsen mamma.
Det luktar mördad dotter.
Puss*
Förförståelse
Tänk så sabbt man skaffar sig en åsikt.
Jag satt på bussen in till stan imorse. Utanför gymnasiet gick en hel klass med 15-åriga pojkar på bussen.
Två av dem satte sig bakom mig.
It- dataprogrammet, fick jag höra. Och även följande:
"Jag såg på Valkyria igår. Fan va dålig den var. "
Mina tankar: "Det är typiskt en 15-årig, tjurskallig kille som inte vill nåt mer än att klaga på allt som gjorts. Av vilken anledning? Antar att filmen var skitbra med innehöll för lite bröst och robotar. "
Den 15-årige tjurskallige killen fortsatte:
"Det är nog för att man kan för mycket om andra världskriget. Dom förstör historian. "
Den 15-åriga tjurskalliga killen var inte tjurskallig utan bildad. Tji fick jag.
Puss*
Bergochdal
Inte Kållerado heller, samma vatten, samma väta, samma byxor som aldrig torkar och när dom väl gör det blir dom för stora.
Inte Jukebox, snurrar för mycket runt, runt.
Inte Rainbow, den finns ju inte ens kvar, men det är nåt långsamt, enformigt, så det kanske var lika bra.
Inte Lisebergbanan, men det finns nåt visst.
Varken Höjdskräcken, Uppswinget eller Fritt Fall.
Pariserhjulet, don't think so...
Inte Virvelvinden heller.
Men Balder. Där, där är den. Den perfekta. Den perfekta berg- och dalbanan. Pirrande, gör att man skrattar, snygg, känns lite vinglig men är nog helt stabil egentligen. Trygg, typ... Den är vild, galen. Går uppåt, segt, tar sig ner i en jäkla fart. Svänger, fram och tillbaka, upp och ner, hit och dit. Balder. Den är grym.
Och jag vet. Jag erkänner. Jag är som en berg- och- dalbana. Jag vet det. Jag svänger. Jag svänger upp och ner. Hit och dit. Fram och tillbaka. Har ett humör som är som Balders backar. Deppad till tusen, då går det långsamt, långsamt uppför. Lycklig upp över öronen, då går det nerför, fort, och livet känns härligt.
Jag vet, jag är som en berg- och dalbana. Men jag erkänner det.
Puss*
Det är synd
Hur skall man veta hur det skall vara. Det där livet.
Det är synd att det inte är okej att visa sig ledsen.
Det är synd att det inte är okej att visa sig svag.
Det är synd att det inte är okej att visa att man inte tycker att det är bra.
Det är synd att det inte är okej att göra det man vill för att det är otrendigt.
Det är synd att det mest är ord, inte handling.
Det är synd att det mest är rädsla.
Det är synd att det mest blir nuddat och inte greppat, hårt, på djupet.
Det är synd att det mest är undran.
Det är synd att det inte går att veta hur det skall bli.
Det är synd att man inte kan säga vad man vill.
Det är synd att man inte kan välja vad man vill.
Det är synd att man inte kan få någon att ge det man vill.
Det är synd att man bara lever en gång och att man måste göra rätt i varje val som kommer.
Puss*