Emelie

Det är som att jag legat mitt i en djup sjö, sprattlat med armar och ben, gjort allt för att hålla huvudet över ytan.

Tentaplugg och byta bostad är ingen bra kombination. Jag har sprattlat med armar och ben för att hålla huvudet över vattenytan.

Och nu.
Allt är uppackat, (utom flyttlådan(!!!) med skor). Allt är inpackat, bortpackat. Och det är inte kaos i skåpen, utan sådär som det skall, ordnat. Det är städat och putsat. Fejat och dammat.
Och tentan är skriven och jag har sommarlov.

Det är som att det är någon som simmat upp, under ytan och satt mig på dennes axlar. Lyft mig, lite högre över ytan.
Jag kan andas igen!

Puss*

Nu är det nästan inte möjligt att leva här längre. I min lägenhet alltså.
Inga kastruller, inga skålar. Inga böcker, inga tidningar. Ingen stereo, inga lakan.
Bara en massa, massa flyttlådor. Massa strukturerade flyttlådor så att inte Stormen skall få fnatt och blåsa ut hela skiten. En storlek på lådor, inte för tunga, inte för lätta. Med lappar på med innehållet.

Och vem vill plugga ekonomistyrning när man kan flyttpacka?
Tenta på torsdag.
Första lasset går idag. Lantlollan skall bli stadsråtta. Weehaaa!

Puss*

Gör nu allt för att andas lugnt och fint.

Jag visade min lägenhet för en tjej igår och hon skrev på andrahandskontraktet på dirr, som vi säger.
Lämnade in det till Wallenstam idag och andas nu lugnt, metodiskt och hoppas, hoppas, hoppas att hon skall bli godkänd så att Stormen och Ovädret äntligen kan betala en hyra. En tv-avgift. En elräkning. En.

Vad händer då?


Storm+Oväder=Tornado (?!)


Puss*

Nu är jag hemma. Efter en helg i Dalarna med kören. Äh, jag har inte så mycket att säga om det hela, utan se och njut av de brottstycken ur mailen som trillat in, ett efter ett.

*Jag är stolt som tupp över att vara en del av Loud ´n Proud !!
*De jag kände kunde inte berätta riktigt vad de tyckte, för de grät så hejdlöst...
*Jag ser fram emot nästa resa redan. Det är alltid så roligt när amöban återformas igen!
*Jag kommer aldrig vara mer stolt än när jag står tillsammans med er.
*Slitna?! Snarare fortsatt glädjedrogad och gospelhög... Vet inte när jag kommer att landa igen, men hoppas det dröjer innan känslan ebbat ut.
*Och tack alla kära körkamrater för att ni är underbara!
*Kombinationen av vacker musik, vackra kyrkor och fin gemenskap framkallade tårar vid mer än ett tillfälle under framträdandena.
*Jag är så otroligt glad och tacksam för att jag får vara en del i en så fantastisk kör.
*Det är en gåva att få vara en del av kören och känna sådan gemenskap.
*Jag kan inte få nog av Er alla!
*Vi har väl knappt gjort så bra och uppskattade konserter någon gång.

Vad skall man säga när orden tagit slut?


Puss*

Jag är latino. Latino med latino-temperament.
Jag blir arg ganska lätt. Eller kanske mer väldigt lätt.
Jag blir latino-arg.
Det händer. Titt som tätt. Mest tätt.

Men jag brukar fundera på det.
Jag brukar fundera på det att även fast jag blir arg för nånting som jag inte säger, men att det märks, så blir jag inte ensam. Att även om jag är sur o tvär och inte alls som jag var den där kvällen på Marstrand, så blir jag inte ensam.  

Och jag tycker det är skönt.
Att jag kan vara arg och vrång men jag blir inte ensam.
Stormen står ut.
Och det känns tryggt, tycker jag.



Puss*