Det är tur att man glömmer
Det är tur att man glömmer hur fuktig dimman är.
Det är tur att man glömmer hur hala regnvåta löv blir.
Det är tur att man glömmer hur kort dagen blir när klockan backas.
Men det är också tur att det finns vänner.
Och caféer.
Och mjuka soffor.
Och raggsockar.
Och gospelkörer.
Och filmer.
Och underbart godis.
Och internet.
Och böcker.
Och promenader.
Och utflyktsmål med tak.
Och annat sånt.
Jo, men det är dags för den årliga vinterdepressionen. Den kommer snart. Jag har det på känn. Så. Jag gör allt för att hitta positiva saker.
Som exempelvis att H&M känns billigare än någonsin.
Puss*
Familjen Storm
Dagen innan firades Faster Stormens födelsedag med mindre pompa och ståt, men i närvaro av Pappa Stormen.
Vi satt i bilen alla tre på väg till Faster Stormen och Pappa Stormen sa något i stil med:
" Man måste vara kompisar med varandra. Jag tror att det är därför många äktenskap spricker. För att man inte är kompisar med varandra".
Och det tycker jag är så damn right.
Och det tycker jag att vi är. Stormen och Ovädret.
Jag följde med Stormen till Faster Stormens födelsedagskalas x 2.
Stormen hämtade mig och min namne hos vår tredje hälft på andra sidan stan. x2 efter ett litet glömskemissöde.
Vi ställer upp för varandra. Vi gör det man skulle göra för en kompis. Och lite till.
Kompis.
Puss*
4ggr/vecka
Känns som att jag kommit igång igen.
Typ...
Puss*
Centralbiblioteket
Min bok fanns på våning 6.
Våning 6 i ett hus som är tre våningar högt.
Hur går det till?
Jo, markplan är våning 7.
Våning 6 är en trappa ner.
Det är crazy. Helt bananas.
Har aldrig sett så mycket böcker i hela mitt liv.
Det tog liksom aldrig slut.
Men jag hittade Do 04/17 där min bok fanns.
Min bok och en hel uppsjö böcker om personlighet, utvecklig, arbete, samtal.
Ville låna med mig en hel hög.
Men det är liksom inte lönt.
Hinns inte med.
Det är Development through the lifespan, Personality och Ungdomar och identitet som gäller, innan hemtentan skall in 26 oktober.
Grupphemtenta. Hur skall det gå?!
Puss*
Det är höst nu
Jag gick ner för trappan, på väg ut i den soliga morgonen.
Stannade till innanför porten.
En man gick förbi.
Jag kände igen det, men på ett avlägset vis.
Men det var ändå något med honom som gjorde att allt utanför inte var som vanligt.
Han andades.
Och det kom rök.
Jag öppnade dörren och gick ut.
Andades in.
Blev kall i lungorna.
Andades ut och vit, virvlande lätt rök spred sig ur min mun.
Lätt, lätt rök.
Inte tjock som från cigaretter.
Utan lätt, tunn, som finaste silke.
Det var kallt ute.
Kallt och höst.
På riktigt.
Puss*
Nej, jag är inte som ni.
Nu vet ju alla att det skiljer oceaner på Stormen och Ovädret.
På pappret iallafall.
16 stycken.
16 oceaner.
Men det har inte känts så.
Typ.
Fram tills nu, nu när det är lite mycket i skallen på en och samma gång.
Nu vet jag vad det är som skiljer.
Mer än 16 oceaner.
Jag tänker mycket mer.
Oroar mig mycket mer.
Funderar mycket mer.
Förstorar, planerar mycket mer.
Är nervös mycket mer.
Allt sånt där som Stormen tar som en sommarbris. Utan att vara blasé.
Nu vet jag vad 16 oceaner gör för skillnad.
Om 16 oceaner är inte jag heller helt nervig...
Puss*
Tack!
Jag vill tacka Mormor för att rosorna jag fick i present passar till soffkuddarna och Stormen för grymmeblixten.
Och mig själv för att jag köpt en systemkamera.
Puss*
Jag ångrar mig!
Å, jag ångrar det bittert. För nu har jag tränat.
Och nu kan jag varken gå eller sätta mig ner. Jag har ONT!
Puss*
Va e de för en da'?
Det är min födelsedag.
Och jag är så glad att jag har mina vänner.
Blev inspirerad av födelsedagspresenten och gav mig ut i hösteftermiddagssolen på jakt efter bildseendet.
Enjoy!
Fint, mitt i stan, eller hur..?
Puss*
Forrest Gump
Och ni vet väl vad som händer.
Varje gång det blir lite sorgligt.
Jag gråter. Tårarna rinner i takt med mascaran.
Varje gång.
Men varje gång slutar jag snabbt.
Återkommer till det verkliga livet.
Mascaran torkar.
Men inte denna gången, denna lördagen.
Jag kunde inte sluta.
Eftertexterna tog slut.
Nästa program började.
Och tårarna rann.
Jag vet inte varför.
Men dom rann.
Och det var så skönt.
Att låta tårarna rinna.
Utan anledning.
Och det var så skönt att ha någon som tog hand om mig.
Kramade mig.
Någon som tyckte det var okej att gråta utan anledning.
Att bli omhändertagen på grund av tårar utan anledning.
Det, mina vänner.
Det är underbart.
Puss*
Saker, saker o saker
Jag älskar nya saker. Prylar.
Och nu mest av allt:
Min nya telefon.
http://www.omio.com/blog/wp-content/samsung-s5600.jpg
Puss*
En man i kostym
Han går längs Avenyn.
Han stannar och spottar ut sitt tuggummi.
Ner i en papperskorg.
Bakom honom går en man.
I röd träningsoverallsjacka och blåa träningsoverallsbyxor.
Han stannar vid samma papperskorg som Kostymmannen.
Men han spottar inte ut nåt tuggummi i papperskorgen.
Han stoppar ner handen och tar upp en urdrucken, kladdig läskburk.
Värde: 50 öre.
Puss*
Hösten
Jag är lite rädd för hösten.
Då vet jag att det snart är vinter.
Då vet jag att det snart blir mörkt.
Då vet jag att det snart blir kallt.
Då vet jag att det snart blir tentaångest.
Men denna hösten har det kännts annorlunda.
Underbart att skolan börjar igen.
Underbart att jag bor på ett ställe.
Underbart att ha mysiga koftor.
Underbart att sova på bussen till och från Borås.
Underbart att kören har miljoner bollar i luften.
Underbart att jag snart fyller år.
Underbart. Det känns underbart!
Puss*
Fast, okej, ska jag va ärlig känns det ändå lite jobbigt med mörker, kyla, och tentaångest...
Svensk Zon?
Med stora svarta bokstäver: SVENSK ZON.
Jag undrar bara varför. Är det nödvändigt att hålla på så?
Puss*
Härliga IFK?
Man kan ju inte byta lag. Och det har jag inte gjort heller.
Idag följde ett mutat Oväder med nervöse Stormen för att se på IFK. Alltså, Peking, IFK Norrköping.
Jag har inte bytt lag, men jag är helt imponerad av mig själv att jag blev så uppslukad och arg när domaren dömde det ena orättvisa gula kortet efter det andra till Norrköping. När 0-0 blev 3-0 och Peking rör inte en fena. När tränaren sitter på bänken och inte visar sig på hela matchen. Utom när han moloket, med nerböjt huvud, fumlar in i omklädningsrummet i halvtid.
Det är märkligt, imponerade men också ganska härligt. Att släppa, och försvinna. Sitta och bli sur över nåt man egentligen inte bryr sig om. Men ändå, att få bry sig.
Det är liksom härligt.
Puss*
Skolstart
Studieförsäkran: Inlämnad.
Kurslitteratur: Beställd, ej levererad.
Skrivblock: Inhandlat.
Mentalt tillstånd: Taggat men nervigt.
Iiiih! Nu börjar det om en vecka igen.
Pluggpanik, tentaångest och föreläsningstristess. Gemenskap, fester och meningsfullhet.
Och kurserna:
* Introduktion till psykologi
* Utvecklings- och personlighetspsykologi
* Kognition
* Socialpsykologi
* Social kognition
* Arbets- och organisationspsykologi
* Forskningsmetodik
Sen är år 2 klart.
Det känns rätt. Kurserna känns så himla rätt.
Puss*
Viva la Madonna
Men det var då.
Och Madonna byter stil som vi andra byter undertröja. Nu är det elektropop, eller nåt sånt som gäller.
Madonna gör nåt som ingen annan gör.
Hon provoserar. Hon säger och gör som hon vill och hon provoserar. Visar bildspel med barn i krig. Munkar i Tibet. You only got four minutes to save the world. Ledare som mördar. Stigande termometrar.
Hon är 51 år och har nyvaxad bikinilinje under minikjolar. Gör bodyn het igen. Är ett muskelpaket som kysser sin överarm.
Det är nåt visst med provokationen. Inte låtarna, egentligen.
Det är nåt visst som gör att jag går hem upplyft. Inte av låtarna, men av henne.
Viva la Madonna.
"You shall not have hate in your heart."
Puss*
Fyra veckor sedan
Minst.
Och jag vet att jag borde skriva nåt om sommaren.
För det är liksom det man skall efter semestern.
Men jag kan inte.
Får inte fram tillräckligt målande ord som kan göra semestern rättvisa.
Så jag börjar på ny kula.
Utan sommarresumé.
Puss*
Sommarren
Har sommarrakade ben.
Har sommarklippt håret.
Har sommarfilat fötterna.
Har sommarinställt hjärnan.
Jag känner mig redo nu.
Fyra timmars jobb ikväll.
Sen är det dags för livet.
Leva livet som det är värt att levas.
I fyra veckor.
Semester...
Puss*
Fruktallergia
Nektariner.
Jag älskar nektariner.
Äter nektariner.
Det kliar i halsen.
Lite kli i halsen, vad gör väl det, säger ena halvan av mig.
Lite kli i halsen kan vara lika med allergi och senare uppsvullnad hals, säger andra halvan.
Det går en månad eller två.
Samma sak, hela tiden.
Ringer sjukvårdsupplysningen.
"Du får inte äta sten- och kärnfrukter mer".
Jahopp. Stenfrukter är typ alla frukter. Kärnfrukter resten.
Det blir banan och clementin för mig.
Allergitest i september eftersom det inte utförs under sommaren. För mycket pollen i luften, tydligen. Påverkar kroppen.
Jahopp.
Fäller en tår för mina förlorade nektariner, mango, päron.
Tänker att jag inte har cancer eller nåt annat livshotande.
Jag kan ju äta banan. Men hur kul är det...?
Puss*
