Dagen är kommen
Nu har jag packat klart. Det ser ut som att jag skall vara ute och segla i ungefär kanske 35 år. Det är skitsvårt att bara ta med sig det man måste och inte ett dugg mer. Jag vet ju liksom inte hur man gör på havet. Jag är ju en landkrabba för tusan!
Jaja... Det är bara för mina seglarkomanjoner att stå ut. Eller stå ute, eftersom mina grejer tar upp hela båten.
Nu skall jag till Maxi och handla lite sen hämta upp Bull för att sedan åka raka vägen till Fjällbacka där Beda och hennes kaptener väntar.
Ha en bra fortsatt vecka, mina käraste.
Puss*
Seglingspacka
Eftersom jag har en mycket fullt schema imorgon måste jag packa ikväll. Nu.
Men jag vet inte vad jag skall ha med mig.
Tänker: Bikini, solbrillor, litervis med solkräm, shorts, små små linnen, en till bikini.
Tittar ut genom fönstret: Långkalsonger, fleece, mössa, vantar, bävernylonoverall.
Jag måste packa. Inte för mycket, inte för lite. Inte för fint, men ändå så vi kan gå i land utan att mina medresenärer skall skämmas.
Jag vet inte vad jag skall ha med mig. Eller på mig.
Kan inte slita ögonen från mitt nya, alldeles glittriga smyckeskrin. Hur mycket segling är det?
Puss*
Ge inte upp! Du hittar dina skor!
Sommarbröllop. Jag skall gå på ett sommarbröllop. Det skall verkligen bli skitkul. Jag älskar bröllop och kommer förmodligen gråta floder, men jag skall försöka kontrollera mig själv.
Bröllop. Vackert, underbart. Härligt, lyckligt. Perfekt. Men. Eller mer ett: MEN:
Det behövs följande:
Klänning
Nåt att ha över klänningen om det skulle bli en svensk sommar, regnig och kall, men det får vi inte hoppas.
Skor
Väska
Smycken
Nåt fint sätt att fixa håret på. (Hemskt lätt att göra på sig själv.) Hårspänne?
Detta innbär ett evigt springande i affärer. Idag var jag i stan med Aron och Philippa. Gick igenom varenda jävla affär. Men kunde inte hitta ett enda par skor som kändes rätt till min helt bedårande klänning.
Hade gett upp hoppet för dagen, men gick in i en sista affär. Och där stog dom. Tittade på mig. 10 centimeter klack. Svarta. Mjukt skinn. Som gjorda för min fot.
Och svindyra. 799 spänn. Så, kära brudpar. Kolla in mina nya dojjor. Och kära shoppingvänner. Ge inte upp hoppet.
Nu kan jag alltså pricka av klänning och skor från listan. Bara resten kvar.
Puss*
Semester!
Äntligen! Som jag har väntat. Hela mitt liv typ. Efter semester. Efter dessa fyra veckor som jag får göra vad jag vill på. Och ingenting, om jag vill... Skulle nog dock känna att det är lite bortkastad tid, men ändå, bara vetskapen om inget jobb är fantastik.
En sån tur att hela semestern är välfylld och planerad in i minsta detalj...
Alltså, jag är en landkrabba. Jag badar helst inte i Sverige, eftersom det alltid är så satans kallt här. Somnar på två sekunder så fort jag sätter mig i en bil, eftersom jag hela mitt liv har bilat till Spanien eller Italien med familj och husvagn på sommaren. Jag står helst där det är stadigt. Fast mark.
Men inte i sommar. Jag är lurad. Av Amor. Han som ser till att man bli kär, eller nåt...
I sommar händer följande:
Segla med Stormen och dennes följeslagare. I flera dagar, vilket innefattar sova på båt, äta på båt, kissa på båt (I någons säng, eftersom det inte finns toa? Allvarligt, hur fan ska det gå att inte ha toa??!)
Vindsurfa på Öland. Har på något sätt även blivit manipulerad att gå en tredagars vindsurfingkurs. Hur ska det gå..?
I det paketet ingår även tältning. Suck... Och än så länge verkar det bli på liggunderlag. (Inte okej.)
Fast, jo, det blir lite fast mark med när jag tänker efter.
Söderköping till familjen Storm. Där finns det sängar. Yahoo!
Bröllop i Båstad. Körfröken har tagit sig i kragen och friat. Som vi väntat...
Tapetsering hos mamma och pappa. Hela jävla huset skall göras om på insidan.
Eventuellt kan föregående punkt bytas bort mot nåt annat, och då funkar vad som helst, bara jag slipper färg och tapet. Båt, okej. Surf, fine. Bo i ett badkar, visst.
Äh, helt ärligt. Jag längtar. Nåt så sjukt. Att få komma härifrån, bort, bara bort. Och det skall bli kul. Både med segling och surf.
Fast jag älskar husvagn mest ändå...
Puss*
Bokmalen
Nu när det är sommar vill jag ju vara glad. Och böcker är något som påverkar mitt humör.
Började läsa uppföljaren till en bok jag läste i vintras om en cancersjuk mamma. Vildängel, heter boken. Så förbannat jävla jäveldeppig. Köpte uppföljaren, Hallonbäcken. Trodde att deppet skulle vara slut. Men icke.
Det är grått och mörkt och tårar och täcken uppdragna över huvudet.
Frågade Malin, största bokmalen i universum om man fick byta bok och läsa den senare. I vinter, som hon föreslog.
Malin sa att det var okej. Att man får göra så.
Jag bytte bok. Till Brunstkalendern. Verkar skitrolig. (Samma författare som till Mossvikenfruar, vilken jag älskar.) Var skitrolig. I början.
Sen dog pappan i boken. Av en hjärtattack. Så var jag där igen. Grått och mörkt och tårar och täcken uppdragna över huvudet.
Vad hände med chicklitten? Kan ju inte byta bok igen! Jag köper böcker som låter roliga. Chicklitta. Men icke. Det är föräldrar som dör hit och dit. I varenda jävla bok.
Finns det inget annat som ger spänning??!
Puss*
Du och jag, Asta, du och jag.
Det får bli Asta.
Så nu sitter vi här. Jag och Asta. Mitt i natten. Borde sova. Men kan inte.
Jag saknar. Jag längtar. Jag vill inte vara ensam.
2 månader tog det. Nu kan jag det här. Jag vill inte bo själv. Jag vill inte vara ensam.
Jag vet. Jag är självständig. Typ. Jag klarar mig själv. Jag kan städa, tvätta, laga mat och se till att det inte är tomt i kylen.
Jag kan det.
Jag ville bara bort från mamma och pappa. Få vara själv. Få ta hand om mig själv. Komma och gå som jag vill. Ingen som frågar.
Saker har hänt. Saker har ändrats.
Jag vill att någon skall fråga när jag kommer hem. Varje dag. Jag vill inte vara ensam.
Jag kan laga mat och städa i tid och evighet. Låt mig bara få somna i din famn. Varje kväll. Sådär som jag somnade natten till idag. Jag vill vakna. Sådär som vi vaknade idag.
Jag vill inte vara ensam.
Är det kanske just därför som jag borde vara själv? Bo själv. Vara själv?
Det låter hemskt sorgligt...
Puss*
Paket och present!
Pip pip.
Ett sms trillar in.
" Jag har köpt en present till dig. "
What??! Prestent? Till mig? Vad kan det vara? Är det nåt skoj?
Pip pip.
Ett sms till.
" Det är en nyttopryl."
Nyttopryl? Va? Vad behöver jag som är nyttigt? Nåt till lägenheten? Nåt till i sommar? Vad? En luftmadrass?
Nästa dag. Prassel i sovrummet. Presentpapper.
Vad kan det vara?
Pirr i magen. Han tänker på mig. Han har tänkt på mig. Han har gått förbi det här, det som ligger i presentpappret och tänkt att det här skall jag ha.
Men, tänk om det är nåt jag inte vill ha. Nåt jag redan har. Och så måste jag spela sådär skitglad fast jag egentligen undrar vad fan tanken var...
Dörren öppnas. Prassel.
En flytväst! Jag har fått en flytväst. Det är ju helt underbart! Så jag inte skall drunkna under seglingen. Eller under surfet. Eller om det tokregnar hela sommaren...
Underbart! Underbar.
Tack. Stormen, min storm. Som gör att det stormar i mitt liv. Som gör att det händer saker mest hela tiden.
Stormen, som tänker på mig när han går förbi en flytväst. Så jag inte ska drunkna om jag ramlar i vattnet när det stormar.
Det är så fantastiskt. Det spelar ingen roll vad det är i ett paket. Bara känslan av prassel och att någon har köpt något i tanken på en. Gått förbi, tänkt på mig.
Härligt. Underbart.
Puss*
Planeraren
Jag har alltid älskat att planera. Tältning på gräsmattan, fiolläxan, hemliga festen i nian, släktmöte (om några år, men vi ses med tre års mellanrum).
Jag planerar. Det är mitt kall. Jag blir lugn av att ha koll. Trygg...
På gymnasiet hade jag allvarliga problem, och kunde sitta aslänge och bara bläddra i kalendern. Fram och tillbaka. Som en besatt. Tills mamma kom och tog den ifrån mig.
Jag fick stressymptom och kunde planera veckor, månader framåt. Ha ångest över om jag skulle hinna mellan två olika bussar fyra veckor fram i tiden. (Eller, fick... Får... Skulle... Ska)
Men jag gillar att planera. Att ha koll.
Ända sen jag var liten har jag velat bli bröllopsplanerare. Bröllop, hur mycket folk som helst. Saker skall fixas hit och dit. Alla frågar mig om de undrar något. Jag har koll på allt.
Härom dagen när jag väntade på bussen till stan såg jag tåget till Borås. 09:04.
Till hösten kanske det är jag som sitter på det tåget. På väg till skolan. Eller så väntar jag på bussen till Göteborgs universitet. Eller så bor jag i Trollhättan. Eller så jobbar jag kvar där jag är. Eller någon annanstans...
Hösten. Hösten är helt oviss. Jag har ingen makt.
Kommer jag in på någon utbildning eller inte? Ingen makt. Jag har ingen chans att planera. Har ingen koll. Helt lämnad åt mitt öde.
Andas in, andas ut. Försöker att inte tänka på det.
Att inte veta vad som händer om tre månader är vidrigt. Jag får panik.
Jag som alltid har koll sitter nu här och stirrar.
Vad fan kommer att hända...?
Puss*
Nepp, åldern spelar ingen roll
Ständigt detta tjat, säger somliga. Häpnadsväckande, tycker jag.
Det är coolt det där med ålder. Förr i tiden, alltså för typ ett halvår sen, så var det liksom så att vi träffade folk som var inte så gamla. Eller inte så mycket mer gamla än oss. Och heller inte så mycket mindre gamla än vi. (Och vi är alltså jag och min klan. Alltså, brudarna.)
Igår, sprängde vi alla gränser. Det var grillkväll i Mölnlyckes mesta hightech-hus. Korvar, en jättegris och majskolvar trängdes på grillen och folket trängdes i köket.
Folket. Det var det vi skulle fundera över. Folket och dess ålder.
Yngsta deltagaren var Karins bror, född 1989. Äldst var Bull, född 1970.
Och vi hade skitkul.
Studsmatta, grill och alla dessa olika själar. I olika åldrar. Med massa glädje inom sig.
Så. Nu är det bestämt. Åldern spelar ingen roll.
Även fast det finns somliga som kan tycka att jag är för ung och du för gammal.
Puss*
En Acer!
Min alldeles egna laptop. Nu kan jag blogga hur mycket jag vill. När jag vill. Och. Var jag vill. Har nu även mobilt bredband och kan sitta på toppen av Kebnekaise och surfa om jag vill. Eller kanske mer om jag kommer upp...
6000 kronor fattigare, men, oh, så mycket lyckligare.
Puss*
Sex and the city
Sex and the city. The movie.
Thank you Lord.
Äntligen får vi se hur denna ständiga singel får som hon vill, och vi får se det vi vill. Kläder, garderober, skor, pengar, fina fester, cafféer, män och hud. I samma film.
Känslorna pendlar mellan gråt för att det är så sorgligt. Gråt för att det är kul.
Hur Carrie, (denna sjukt fulsnygga kvinna som passar i allt. Varenda jävla hatt och klänning i hela universum.) får sin enorma walk in closet, man, takvåning. Och hur det raseras. Poff. Borta.
Får mig att tänka på hur det engentligen är.
Hur skall man veta att man tycker om varann lika mycket. Hur blir ens förhållande om ena parten är hopplöst förälskad och den andra bara tycker om.
Kan det bli bra då?
Eller är det lika bra att göra som Carrie och bryta kontkten. Spärra mailadressen och slänga mobilen i havet.
Jag vet i alla fall hur jag vill ha det.
Hopplös förälskelse. Från båda parter. Mot varann. För varann. Att mina känslor skall betyda samma som dina. Hopplöst förälskad eller tycka om, att det skall betyda samma sak. Med våra olika språk. Att ditt tycka om är 27,3 och mitt tycka om är 27,3. Varken mer eller mindre. (Blev det krångligt nu?)
Annars kastar nog jag min mobil i havet. Så den blir helt salt och blöt.
Puss*
Midsommar
Det är en underlig högtid. En underlig kväll.
Vi firar, kanske inte enligt böckerna, men ändå, att sommaren är här (fast att ingen svenne tycker att det är midsommar om det inte spöregnar vattendroppar stora som stenar), att nu börjar det härliga i livet. Sol, bad, semester, lycka, glädje.
Men samtidigt.
Nu blir det mörkare igen.
Jag har någon slags hatkärlek till midsommar. Det är sommar. Det finns verkligen inget bättre. Men, det blir mörkare igen. Jag vill inte ha mörkt. Jag vill ha ljust. Och varmt. Jag vill ha sommar. Året om.
Annars känns det helt okej att jag har 8 utstämplingar kvar, sen är det semester. I 4 veckor. Är inte det lycka, så säg...
Puss*
Muskelont
Jag har ont i varenda millimeter av varenda muskel i hela mig. Vindsurfing i söndags och medel/styrka- pass igår. Så pigg är jag tydligen inte.
Kan knappt lyfta armarna för att skriva dessa ynka rader.
Och nu skall jag till jobbet. Och vara på golvet. Och lyfta lådor. Det skall bli skönt...
Drömde för övrigt om sommarens bröllop jag skall på. Brudparet trillade ur en skåpbil. Dyngraka och kunde inte gå. Det såg roligt ut. Men, hoppas att det inte blir så eftersom trillandet ur bilen skedde före vigselakten...
Puss*
Surfergirl
Jag skulle kunna falla ihop i en liten blöt hög. Här och nu. Trött...
Det är ett helvete att vara bloggfantast och inte ha en egen dator. Men jag jobbar på det. Jag skall köpa en egen, ny, liten med runda hörn. Vet bara inte vilken än...
Här följer en liten update sen senast:
* Totaltystnaden har upphört och djupa samtal har genomgåtts.
Alla måste fundera ibland. Det är skönt när man funderar och kommer fram till samma, och bra saker.
* Jobb.
Har jobbat 7 dagar. Inte mer eller mindre. Och 6 dagar nästa vecka...
* Midsommar.
Hade en helt underbar kväll med härliga vänner, en hysteriskt stor buffé, oanade händelser och massa värme. Klockan 4 somnade vi efter att ha dukat fram maten en gång till. Tårta till frulle dagen efter. Känns fräsht.
Frågar igen efter Anna Skipper.
* Kollat på dator.
Hittat två stycken som jag kanske vill ha.
* Haft en elektriker hemma
Han skall jorda uttagen. Och göra en fast installation till min frys.
* Vindsurfat.
Råkade nog under mina bästa (eller var det sämsta) timmar under midsommarnatten säga att jag skulle vilja prova att vindsurfa. Sagt och gjort. Idag lurade Stormen med mig ut till Askim för att färdas fram på en planka på vatten. Det va skitkul! Synd bara att man måste ha minst två jobb liknande mina om man skall få det att gå ihop ekonomiskt. Och. Helvete va träningsvärk jag kommer ha imon.
Jobbade dessutom på kvällen idag.
Nu skall jag låta mig bli en liten blöt hög. Skall först äta Stormens varma mackor och nyponsoppa. Underbart!
All kärlek.
Puss*
Om livet
Det gör så helvetes jävla förbannat ont. Och så blir man förvånad och ledsen och fundersam. Hur kunde det gå så?
Puss*
Vuxenpoäng
Idag har jag samlat poäng.
Vuxenpoäng.
Dagens inkassering:
Tvättat fyra tvättar. 5 poäng/ tvätt = 20 poäng
Dammsugit. 10 poäng
Städat toan. 15 poäng
Tränat. 10 poäng
Köpt strykjärn. 50 poäng
Lagat mat. 2 gånger. 20 poäng/ gång = 40 poäng
Svarat ja på frågan om jag har bil ( fast det inte är min, men jag åkte ju med en nästan-min-bil). 30 poäng
Ätit marängswiss i megalass. -20 poäng
Varit på Ikea. 20 poäng. + 10 pga att alla köp var nödiga. = 30 poäng
Inte åkt till systemet utan köpt mobil till Karin istället. 30 poäng + 5 poäng för att hon tecknade abbonemang och jag vakade över det hela = 35 poäng
Japp, har vait ledig och passade på att leka husmor. Sen övergick husmorsleken till lek med Karin. Pärlan tog med oss på äventyr till diverse olika dyra och mindre dyra ställen. Landade fattiga, men lyckliga i soffan med massa marängswiss och massa mat i magen. Är vi bäst på att svulla??!
Dagens kommentar när vi skulle leta nytt, bra telefonnummer till Karin:
"Det måste ju ligga bra i munnen, liksom". -20 poäng.
Puss*
How to save a day
På jobbet, onsdag.
En man men lättare sinnesförvirring, iförd en helt underbar mörkblå sjömansmössa, tuffandes på sin el-rullstol (en sån där som ser ut som en scooter-moped, fast med stol istället för sadel) körde racer mellan hyllorna. Stannade framför fötterna på mig och frågade var "den där sillen ni har på erbjudande" fanns. Jag hämtade burkarna och gav dem till mannen.
Mannen sa:
"Åh, tack! Du är en ängel utan vingar..."
Han sa att jag är en ängel, utan vingar, för att jag gett honom en burk.
Det är så klyshigt, så gammalt, så gjort.
Men jag blev så glad.
Jag är en ängel utan vingar.
Han vet inte om det, med de orden fick samma kväll vagga mig till sömns...
Puss*
Det snurrar
Det snurrar tankar, viljor, önskningar, förhoppningar, frågor, svar.
Det snurrar och jag vill inte att det skall snurra.
Jag vill veta.
Jag vill veta vad jag vill.
Jag vill veta vad du vill.
Jag vill inte snurra.
Hemma ligger det papper. Papper i stora högar för jag kan inte få ut det på annat sätt och jag kan inte skriva otaliga blogginlägg.
Hemma öppnar jag fönstret och det blåser in och papprena snurrar.
Det snurrar i huvudet, i hjärtat, i hela mig.
Det snurrar.
Och tydligen funderar både du och jag på framtiden.
Vi ses på onsdag, 17:30.
Puss*
Silverbröllop
25 år. Ikväll firade vi mamma och pappas silverbröllopsdag med underbar räkkryssning i Göteborgs skärgård.
25 år. 25 års äktenskap. 35 års kärlek. Och mormor och morfar som varit gifta i 58 år. 60 år av kärlek. Minst.
Hur gör man? Hur fan gör man?
Hemligheten, enligt min argentinske far:
" Visst har vi bråkat ibland, så det slår gnistor, men sen blir det bra igen. "
Är det så? Är det så jävla enkelt?
Bråka är jag ju skitbra på!
Puss*
Inte fan är det så bra
Men känner mig nog mera
Som en vingklippt pingvin
Samvetet säger en sak
Lust något annat
Det lär väl även dom va överens om
Se mitt stora problem
Är att mina problem
Är så pass små att dom
Knappt räknas som problem
Men dom gör lika ont för det
(Snook- Inga problem)
