Jag är glad. På riktigt.
Bossen ringde och sa att jag skulle komma dit imon igen. Dock är det fastfood (aka. korven ) och kassa. Inte minihuset och skönhet. Men vad gör det? Det är fler timmar på fastfood- tjänsten. Det är allt jag vill ha.
Jag fick jobbet!
Jag är glad. På riktigt.
Puss*
Don't call us, we call you...
Måste få jobbet.
Speciellt om jag ska fortsätta mina shoppingvanor. Idag blev det två ( Förtydligar. TVÅ. ) jackor. På samma dag. Har aldrig hänt innan. Va lite tveksam först, men nu är jag säker. Dom får bo hemma hos mig. Båda två.
Blev även mössa och halsduk, så nu är jag laddad för kyla.
Allt kändes bra tills jag sprang på en gammal klasskompis, som blivit skitsnygg. Helt omstylad. Känner mig grå, blond och tråkig...
Idag har jag mellan klockan 11 och 15 sett två personer med bomull i öronen. Nån ny trend jag missat?
Har dessutom varit vittne till det elakaste samtal jag någonsin hört. Hur tre tjejer kan prata så mycket skit om någon annan människa, utan minsta tanke på att såra.
Usch!
Träna snart, och sen blir det Idol. Skratta åt dom som gjorde det jag inte vågade i rädsla för att bli utskrattad som dom.
Let's leave all this and get away
Get lost in time
Where there's no reason left to hide
Let's leave all this and get away
Run in fields of time
Where there's no reason left to hide
( Creed- Hide )
Puss*
Rädda mig, den som kan
Dina ögon kan krossa min värld
Som stenar mot glas
Varning för ras
( Lars Winnerbäck- Varning för ras )
Håll alla tummar och tår. Klockan 10.00.
Puss*
Jag är fortfarande kär.
Alla spänningar släppte, lider nu av en brutal huvudvärk. Ibu och Metin är min räddning...
Det är helt underbart att du är hemma igen, Malin...
Imon ska jag för första gången under min karriär som vikarie jobba på en annan förskola ( Får inte säga dagis. Fast jag vill. Det heter tydligen inte det längre... ) än där jag är nu. Ska bli spännande... NOT! Barn tar all min kraft. Gooosh!
Springa på eftermiddagen imorgon. Hann ju inte träna idag, för repet. Och sen blir det middag hos adoptivpäronen. ( Karin och Christian, för er som inte är med i utvecklingen...) Gott!
Jag kräks av tanken på det motsatta könet. Och det känns skönt.
Ta hand om varandra.
Puss*
Min släkt är värst
Ett sånt evigt tjat det har varit om olika gamla gubbar som föddes då och va son till den och far till den som fick en dotter och en son som gifte sig med den och fick barn som hade tre ben och fyra armar och hade en katt som va liten och söt men lite konstig och det är ju även han som bor där och är släkt med den som gifte sig med den och då va det plötsligt inavel och det tyckte man ju va lite udda, men det va väl inte så farligt för den och den och den och den gjorde det och det med den och den.
Suck. Jag minns ingenting. Släkten är konstig. Snurrig, virrig. Det är dock skönt att jag inte är ensam och att jag nu vet var det kommer ifrån.
Sen undrar jag hur det gick till, men på något sätt blev jag en av dom som ska anordna nästa släktmöte. Det är om tre år. Vad har hänt då? Vem vet. Liksom inte omöjligt att jag gjort nåt med mitt liv. Så jag vet vad jag ska svara på frågan vad jag ska göra nu. Kände mig en smula värdelös när jag svarade " jag vet inte. "
Tre år. Shit. Då är Carolina ( syster) 26 år. Närmare 30 än 20. Hur känns det liksom...?
Åter till nu. Verkligheten.
Onsdag. HJÄLP!
Puss*
Nu har jag gjort det
Nu har jag gjort det. Igen. Jobbat sådär omänskligt många dar i rad. 12 dagar blev det denna gången. ( Finns det då nåt skönare än att kasta av sig jeansen och landa i soffan iförd mjukisar, framför That 70's show...? Tror inte det... )
Sist va det 15. Då avslutades det hela med en vecka till Cypern. Denna gången blir det en helg i Växjö. Med släkten. Kan inte längta mindre. Vill bara vara hemma och sova. Men icke. Den gubben går inte. DOH!
Ryggen gör ont fortfarande. Hoppas, hoppas, hoppas att det blir bättre under helgen...
Sa för övrigt till Ica- Peter ( min förra boss) att jag inte hade ont i varken rygg, nacke eller knän när han frågade om det. ( Ryggen gick i kras i en bilkrock, knäna har fått ta stryk av snowboardåkningen och ridning, vänsteraxeln har nedsatt rörlighet efter en brutal och pinsam vurpa med brädan på en transportsträcka... Felskär, och 360 graders snurr med spinn så jag landade på axeln. Måste sett sjukt kul ut... ) Vilken lögn... Va kanske inte så smart, men jag blev rik..:P
Springrundan blir verkligen inte av. Tycker så förbannat synd om mig själv för att jag måste packa o fixa, så jag orkade inte stressa. Skiter i det och hetsäter russin istället...
Undrar även var världen är på väg när 5-åringar på gården leker att dom röker och åker moped. Ska det va så? NEJ. Det är fel. Väldigt fel.
Uppdaterar er alla om hur släktmötesförhandlingarna i helgen går. Kan det bli tråkigare? Troligen inte. Jag vill ju va hemma...
All kärlek till alla som är värda den.
Puss*
Åh nej... Eller?
Dom senaste kvällspromenaderna har mössa och vantar varit nödvändigt. 3 grader när jag åkte till jobbet häromdan. 3 grader!!!
Har fått så satans ont i ryggen. Efter krocken. Ett år senare, och nu gör det fan så ont. Kan inte sitta ordentligt. Precis där det gjorde ont precis efter. Som försvann. Som är tillbaka.
Var det nödvändigt att köra på oss???! Jävla pucko!
Underbart skönt att veta att jag har tränat 3 gånger denna veckan. Kanske tar en springtur imon med, om jag kommer ifrån jobbet i tid. Hoppas på det...
Egentligen. Det där eviga lägeskollandet... Det är ganska trevligt. Kul att nån bryr sig, liksom. Nån otippad...
Just nu skakar jag mitt ass till:
Che'Nelle - I fell in love with the DJ
Febrilt.
Nästa vecka. Då händer det nåt stort. Spännande. Avslöjande kommer i nästkommande bloggar.
Stay cool!
Puss*
Ilska och sånt
Vet inte vad jag är just nu. Kanske arg, kanske ledsen, kanske besviken, kanske inget av det. Kanske allt på en gång. Jag vet inte. Jag vill inte. Det borde inte få fungera såhär.
Varför är det så många som anser att jag är en bra person att driva ner i botten? Varför verkar det som att så många vill att jag ska må dåligt?
Jag sa ju "Aldrig mer". Men. Det blir verkligen aldrig som det borde... Fan.
Trodde jag gjorde rätt som flyttade hem.
And if I make it through the day
Will tomorrow be the same
Am I just running in place?
If I stumble and I fall
Should I get up and carry on
Or will it all just be the same...?
( The young and the hopeless- Good Charlotte)
Puss*
Slappbenad
Jag har sprungit idag. Och det va under den enda riktiga regnskuren som varit på hela dagen. Jag blev riktigt blöt... Plaskeblöt. Och är nu helt slapp i benen. Kan liksom inte stå upp ordentligt...
Men det va skönt att äntligen vara frisk igen, och ha fått lite struktur på min tillvaro.
Hos Lisa, sista månaden i Jönköping, hann jag inte träna för då jobbade jag non stop, eller kollade Scrubs med baben. :P
När jag flyttat hem var ju allt ett enda virrvarr av tankar och "inte vet var jag hör hemma".
Sen va det sommar och då är det hopplöst att vara diciplinerad.
Så kom hösten och då blev jag sjuk.
Och plötsligt hade det gått hur länge som helst och det jag byggt upp försvann. Men nu är det dags igen... Sagt innan, jag vet, men nu vill jag... Har verkligen väntat. Nu känns det bra att träna. GoGoGo!
Kanske skulle anställa en (min) personlig(a) tränare... Om vi kan slita blickarna... Troligen inte. Skiter i det...
Nästa onsdag ska jag på intervju... På Maxi. Kassa och kanske korven med... Skulle va gött att veta att man har ett jobb att gå till nästa dag... Haha!
Är så biosugen...
Puss*
Sluta snacka
Puss*
Galet himla dunder
Karin. Du. Vi. Alltid. Och det vet du. Korven. Det skulle va fett. Alla dagar. Till döden. Och det är allvar.
Emelie. Släkt. Behöver jag säga mer? Vi. På papper. Men mest i hjärtat.
Att en flytt kan påverka. Så mycket. En vecka. Galet kul. Galet bra. Galet Cypern. Jag och du. Vi... Bajs. Love.
Ett år ifrån varann. Det märks inte. Det spelar ingen roll. Squirrell. Beaver. Det är du och jag nu. Vi.
Och, sist men inte minst. Ni alla. Som ville. Men som gjorde galet himla dunderdumt. Det blev fel. Men jag säger till er alla. Till dig. Hål. Det känns som ett hål i huvudet. Där allt rinner ut. Som en seg gegga.
Men det är inte samma sak. Inte som det du tror. Men vi kan ju låtsas. Boken brinner nu. Det är över. Du är värdelös för mig. Och det är så skönt.
Du vet. Jag vet. Du. Men vi. Nej. Inte nu heller. Du är du. Jag är jag. Borderline är borderline. Liv är skumt. Så är det.
Puss*
Borderline-liv
Ibland är det bra, sen säger det POFF! och så är det inte lika bra längre. Och sen POFF! igen och så är det bra. Och så håller det på. Har varit extremt dom senaste månaderna... Kan någon ge mitt liv lite lugnande?
Så har jag fått en vecka till på samma dagis som jag är på nu. Skönt, men segt att det är tre sena kvällar. Även segt att jag ska sälja jordgubbar imon och på söndag. Det är ju så hemskt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är så inte värt det.
Dock är det kräftskiva på gatan på lördag. Det kommer bli grymt. Man ser alla ur ett helt annat perspektiv. Alla småbarnspappor som sitter och är sentimentala, överförfriskade, klängande på fruarna och även dansandes, sjungandes och skrattandes. (Istället för det vanliga... Springer mellan bilen och huset med 35 ungar under armarna, sen är dom borta. Så ses man i trägården med en kratta i handen. ) Frågan är hur länge jag klarar det i år. Brukar funka till 8-9. Sen bör man göra något annat, för den mentala hälsans skull.
Ikväll ska jag dega. Ensam. För första gången på jättelänge. En fredagkväll. Jag får verkligen panik av tanken. Och det är nog inte så bra. Som Ica-Peter sa : "Kan man inte va ensam en kväll, har man inte ro i själen. "
Är det sant måntro... ?
Jag vill... Ja, det gör jag.
Puss*
Lagen om all jävlighet
*Att jag inte fick 80% tjänsten...
*Att jag inte får svar på det smset...
*Att jag ska jobba med jävel-jordgubbar lördag och söndag fast det kanske inte skulle bli...
*Att jag inte slutar att analysera fast jag lovat mig att inte gör det...
*Att det är släktmöte nästa helg...
*Att det aldrig slutar regna...
*Att det aldrig slutar hända. Det jag inte vill...
Det måste vara lagen om all jävlighet.
" Skyll inte på mig. Det va handen. Han. Den. "
Puss*
Barn är underskattade
Att man kan få en jacka till att bli vingar, en lerklump att bli en helikopter, hitta fiskar som inte finns i en brunn, plocka pinnar och ogräs för att ge till mamma just för att man tycker det är så fint, att rita fyra streck på ett papper och titta konstigt på fröken för att hon inte ser att det är hela familjen som är och badar på Skara Sommarland, baka kakor av geggamojja, leka sjörövarskepp på en rotvälta, hitta en glansig sten och ja visst är det guld...
Hur man kan dimpa ner i sandlådan utan en tanke på att man kan bli smutsig, doppa armarna inklusive tröja i en balja vatten för att se om man blir blöt, eller för den delen stoppa upp en pärla i näsan för att se om det fungerar, smaka lite på sanden, bygga ett torn av en sten, bara gå och titta på allt som finns...
Jag kan fortsätta i all oändlighet. Barn har så otroligt mycket tankar och funderingar och dom är så mycket smartare än vad vi tror. Ett barn kommer ihåg och förstår. På frågan vad ett träd är fick vi hundra gånger mer kreativa svar från tvååringar än vad jag eller du eller vad någon annan "vuxen" eller vuxen ens skulle kunna fantisera fram i sin vildaste fanstasi.
Barn är underskattade. Vi tror att vi kan prata över huvudet på dom, men det fungerar inte. Dom gör som vi gör. Barn kan så mycket mer, har så mycket idéer och tänker så mycket mer än man någonsin kan tro.
Malin, för att inte göra dig allt för nervös...: JA jag tycker fortfarande det är vidrigt när det rinner ur alla hål i ansiktet på dom, när dom kletar snor på mig, tar i mig med salivfingrar och är sådär allmänt kletiga. Det gillas inte. :D
Dock är det grymt att få betalt för att få fem barn att sova. Ligga på en madrass och klappa lite på dom. Det är höjden av slappt jobb... :P
Puss*
Håll i hårt
Jag kanske borde hålla i mig hårt nu. Jag tror faktiskt det. Det känns som att det är nu det vänder.
Det känns som jag tagit en Alvedon. Känn på den...
Puss*
Men den största frågan kvarstår
Sissel hade tydligen som mål att trycka in så många människor det går på så liten yta som möjligt och hade därför bjudit halva Götet till sin inflyttningsfest. Det va himla trevligt, och mycke alkohol blev det.
Vid midnatt traskade halva halva Götet till bussen för att göra stan osäker. Osäkert blev det, men FAN va kul det va! :D
Halv 4 kom snälla Daniel och hämtade vinglig men ack så lycklig Sissel och inte fullt lika vinglig men mist lika lycklig jag. Kom hem på en halv minut, kändes det som. Thanks!
Men den största frågan kvarstår: Vad hände egentligen med Gurdin? :D
"Din häck ser ut som två Pringels som kramas..."
Åh, jag älskar Scrubs...!
Puss*
Super Nanny
Jag har en sak att erkänna. Jag tycker det är ganska kul att kolla på Super Nanny. Ja, okej, jag skäms lite för det, men vad ska man göra... Jag lär ju inte va ensam, eftersom det fortfarande sänds. ( Från typ 50 olika länder med olika nannys och olika barn med olika attitydproblem...)
Nu när jag nästan har lämnat tonåren (17:e september...) och jag har kommit ut i en annan verklighet än gästgiverier och Icabutiker har jag även fått plocka fram pedagogiken igen. För ett tag sedan ledde jag barngrupper i redsakpsgymnastik. Det är ett helvete. Och man ska vara pedagogisk. Det är svårt.
Jag la av. 17 år gammal... ( Eller va det 18? Fan, tiden är ett evigt töcken. Börjar nog bli gammal...)
Jag är nu i samma verklighet igen, men Super Nanny har hjälpt mig. Trodde att hon va bara bull shit, men icke! Igår va ett barn hopplöst envist och ville inte ha på sig jacka när det regnade ute. Jag, som den sanna pedagogen (eeeh? NOT!) sa först snällt att, jo du ska visst ha jacka på dig.. Det funkade inte.
Då handlade jag snabbt. Tänkte. "Jag måste prova, funkar det så gör det. " Grep till Super Nannys taktik. Sitta på huk, i barnens nivå, och tala med mörk röst ( !!! ). Tro det eller ej, men det fungerade. Blev hur chockad som helst. Det va grymt. Ett uppvaknande.
Imon blir det iflyttningsfest hos hon på fel sida järnvägen. Det är bra att folk flyttar. Det händer liksom saker på helgerna då...
Ta hand om er!
Puss*
The real shit
Puss*
Nya jobbet. Day 1.
Verkar va himla skönt att va liten, dock. Vad gör dom på dagarna liksom...? Äter och leker. Fröken läser saga om man vill. Gör en pärlplatta. Lunch. Som fröken fixar. Leker lite till. Och så en vilopaus. Snark, snark. Och sen igång med mer lek. Och sen mellanmål. Slagsmål. Gråt. Då kommer mamma. Så ska man hem.
Att vara stor är lite värre. Få fram maten. Se till att den hamnar i munnen och inte i örat eller i granens knä. Avstyra slagsmål. Stryka pärlplatta. Bränner sig troligen på strykjärnet. Fram med madrasser för vila. Skrik i örat. Ont i halsen men sagan ska läsas. Jaha, byta blöja(!!!!!!!!!!!). Trösta gråtande treåring. Torka bort dreggel från tröjan. Ta pinne innan den hamnar i någons öga. Oj, han ramla visst. Mer gråt. Tick, tack. Så är klockan 17. Stånkar hem.
Vilken ålder väljer man?
Anser för övrigt att leken "tåg" är den bästa som finns. Går ut på att barnen ( HELT självmant, jag lovar. Höll på att skratta ihjäl mig när jag såg det) tar alla stolar de ser i sin omnejd och ställer på rad. Sedan sitter de på stolarna. Och leker att dom åker tåg. HUR smidigt som helst.
Nu ska jag baka rabarberpaj. Sen duscha och sova. Ladda batterierna för mer gråt och lek och slammer och bang. Men tro det eller ej. Det va ganska kul...
Puss*
Tänk om det ordnar sig
Det kanske är nu det vänder. Jag lever efter teorin att man måste va riktigt ordenligt nere i skiten för att man ska fatta att det är dags att ta tag i det. Det hjälper liksom inte att folk säger till en att man måste sluta, man måste inse det själv. Måste brytas ner totalt för att kunna ställa sig upp igen.
Därför har jag rett ut det som va värst i livet just nu.
Jag har dödat kärleken (även kallad hamstern) en gång för alla och att tills vidare säga upp kontakten va enda lösningen.
Jag har skaffat mig ett jobb. Vikarie. Fick jobb direkt. Ska börja imon, och har tre dagar inbokade. Det kommer bli asbra. Hon som ringer vikarier älskar mig (och mina skor... Haha! Sant. Mitt i en mening: " Gud vilka fina skor du har! Var har du köpt dom? ") och kommer ringa ofta sa hon. Bara att va bäst nu då... Och HOPPAS!
Tänk om det är nu det ordnar sig...?
Puss*
