Nu har jag gjort det

Nu har jag gjort det. Igen. Jobbat sådär omänskligt många dar i rad. 12 dagar blev det denna gången. ( Finns det då nåt skönare än att kasta av sig jeansen och landa i soffan iförd mjukisar, framför That 70's show...? Tror inte det... )
Sist va det 15. Då avslutades det hela med en vecka till Cypern. Denna gången blir det en helg i Växjö. Med släkten. Kan inte längta mindre. Vill bara vara hemma och sova. Men icke. Den gubben går inte. DOH!

Ryggen gör ont fortfarande. Hoppas, hoppas, hoppas att det blir bättre under helgen...
Sa för övrigt till Ica- Peter ( min förra boss) att jag inte hade ont i varken rygg, nacke eller knän när han frågade om det. ( Ryggen gick i kras i en bilkrock, knäna har fått ta stryk av snowboardåkningen och ridning, vänsteraxeln har nedsatt rörlighet efter en brutal och pinsam vurpa med brädan på en transportsträcka... Felskär, och 360 graders snurr med spinn så jag landade på axeln. Måste sett sjukt kul ut... ) Vilken lögn... Va kanske inte så smart, men jag blev rik..:P

Springrundan blir verkligen inte av. Tycker så förbannat synd om mig själv för att jag måste packa o fixa, så jag orkade inte stressa. Skiter i det och hetsäter russin istället...

Undrar även var världen är på väg när 5-åringar på gården leker att dom röker och åker moped. Ska det va så? NEJ. Det är fel. Väldigt fel.

Uppdaterar er alla om hur släktmötesförhandlingarna i helgen går. Kan det bli tråkigare? Troligen inte. Jag vill ju va hemma...

All kärlek till alla som är värda den.

Puss*


Åh nej... Eller?

Nu är det höst. Åh nej. Nu kommer snart vintern. Kallt och jävligt . Fy. Eller? Kanske inte är så illa. Eller? Äh jag vet inte.
Dom senaste kvällspromenaderna har mössa och vantar varit nödvändigt. 3 grader när jag åkte till jobbet häromdan. 3 grader!!!

Har fått så satans ont i ryggen. Efter krocken. Ett år senare, och nu gör det fan så ont. Kan inte sitta ordentligt. Precis där det gjorde ont precis efter. Som försvann. Som är tillbaka.
Var det nödvändigt att köra på oss???! Jävla pucko!

Underbart skönt att veta att jag har tränat 3 gånger denna veckan. Kanske tar en springtur imon med, om jag kommer ifrån jobbet i tid. Hoppas på det...

Egentligen. Det där eviga lägeskollandet... Det är ganska trevligt. Kul att nån bryr sig, liksom. Nån otippad...





Just nu skakar jag mitt ass till:
Che'Nelle - I fell in love with the DJ
Febrilt.

Nästa vecka. Då händer det nåt stort. Spännande. Avslöjande kommer i nästkommande bloggar.

Stay cool!


Puss*

Ilska och sånt

Sedär. Så har herr Borderline kommit och hälsat på igen. Toppen igår. Botten idag.

Vet inte vad jag är just nu. Kanske arg, kanske ledsen, kanske besviken, kanske inget av det. Kanske allt på en gång. Jag vet inte. Jag vill inte. Det borde inte få fungera såhär.
Varför är det så många som anser att jag är en bra person att driva ner i botten? Varför verkar det som att så många vill att jag ska må dåligt?

Jag sa ju "Aldrig mer". Men. Det blir verkligen aldrig som det borde... Fan.


Trodde jag gjorde rätt som flyttade hem.



And if I make it through the day
Will tomorrow be the same
Am I just running in place?
If I stumble and I fall
Should I get up and carry on
Or will it all just be the same...?

( The young and the hopeless- Good Charlotte)


Puss*

Slappbenad

Jag har sprungit idag. Och det va under den enda riktiga regnskuren som varit på hela dagen. Jag blev riktigt blöt... Plaskeblöt. Och är nu helt slapp i benen. Kan liksom inte stå upp ordentligt...
Men det va skönt att äntligen vara frisk igen, och ha fått lite struktur på min tillvaro.

Hos Lisa, sista månaden i Jönköping, hann jag inte träna för då jobbade jag non stop, eller kollade Scrubs med baben. :P
När jag flyttat hem var ju allt ett enda virrvarr av tankar och "inte vet var jag hör hemma".
Sen va det sommar och då är det hopplöst att vara diciplinerad.
Så kom hösten och då blev jag sjuk. 
Och plötsligt hade det gått hur länge som helst och det jag byggt upp försvann. Men nu är det dags igen... Sagt innan, jag vet, men nu vill jag... Har verkligen väntat. Nu känns det bra att träna. GoGoGo!
Kanske skulle anställa en (min) personlig(a) tränare... Om vi kan slita blickarna... Troligen inte. Skiter i det...

Nästa onsdag ska jag på intervju... På Maxi. Kassa och kanske korven med... Skulle va gött att veta att man har ett jobb att gå till nästa dag... Haha!

Är så biosugen...

Puss* 


Sluta snacka

Det är tydligen inte bara grannarna som blir sentimentala av alkohol.... ( Syftar inte alls på mitt förra inlägg...) Ska nog sluta snacka. :D Haha!


Puss*

Galet himla dunder

Att man kan älska så som jag älskar dig. Du är mitt allt. Sill. Fläsk. I en konstig men bra sammansättning.


Karin. Du. Vi. Alltid. Och det vet du. Korven. Det skulle va fett. Alla dagar. Till döden. Och det är allvar.


Emelie. Släkt. Behöver jag säga mer? Vi. På papper. Men mest i hjärtat.


Att en flytt kan påverka. Så mycket. En vecka. Galet kul. Galet bra. Galet Cypern. Jag och du. Vi... Bajs. Love.


Ett år ifrån varann. Det märks inte. Det spelar ingen roll. Squirrell. Beaver. Det är du och jag nu. Vi.


Och, sist men inte minst. Ni alla. Som ville. Men som gjorde galet himla dunderdumt. Det blev fel. Men jag säger till er alla. Till dig. Hål. Det känns som ett hål i huvudet. Där allt rinner ut. Som en seg gegga.
Men det är inte samma sak. Inte som det du tror. Men vi kan ju låtsas. Boken brinner nu. Det är över. Du är värdelös för mig. Och det är så skönt.

Du vet. Jag vet. Du. Men vi. Nej. Inte nu heller. Du är du. Jag är jag. Borderline är borderline. Liv är skumt. Så är det.

Puss*

Borderline-liv

Jag tror att jag ska ge mitt liv ( inte mig själv, alltså, utan bara livet. Det som händer...) diagnosen Borderline. Fan va det svänger. Har inte träffat nån, utom mig själv ( om man nu kan säga att man kan träffa sig själv. Allt är ju relativt, och man kan även se det som en tolkningsfråga. ) som har sådana skiftningar i sin vardag.
Ibland är det bra, sen säger det POFF! och så är det inte lika bra längre. Och sen POFF! igen och så är det bra. Och så håller det på. Har varit extremt dom senaste månaderna... Kan någon ge mitt liv lite lugnande?

Så har jag fått en vecka till på samma dagis som jag är på nu. Skönt, men segt att det är tre sena kvällar. Även segt att jag ska sälja jordgubbar imon och på söndag. Det är ju så hemskt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är så inte värt det.

Dock är det kräftskiva på gatan på lördag. Det kommer bli grymt. Man ser alla ur ett helt annat perspektiv. Alla småbarnspappor som sitter och är sentimentala, överförfriskade, klängande på fruarna och även dansandes, sjungandes och skrattandes. (Istället för det vanliga... Springer mellan bilen och huset med 35 ungar under armarna, sen är dom borta. Så ses man i trägården med en kratta i handen. ) Frågan är hur länge jag klarar det i år. Brukar funka till 8-9. Sen bör man göra något annat, för den mentala hälsans skull.

Ikväll ska jag dega. Ensam. För första gången på jättelänge. En fredagkväll. Jag får verkligen panik av tanken. Och det är nog inte så bra. Som Ica-Peter sa : "Kan man inte va ensam en kväll, har man inte ro i själen. "
Är det sant måntro... ?

Jag vill... Ja, det gör jag.

Puss*

Lagen om all jävlighet

Hur kommer det sig att det alltid är så att det som jag vill ska hända inte händer, och det jag inte vill ska hända händer?

*Att jag inte fick 80% tjänsten...
*Att jag inte får svar på det smset...
*Att jag ska jobba med jävel-jordgubbar lördag och söndag fast det kanske inte skulle bli...
*Att jag inte slutar att analysera fast jag lovat mig att inte gör det...
*Att det är släktmöte nästa helg...
*Att det aldrig slutar regna...
*Att det aldrig slutar hända. Det jag inte vill...

Det måste vara lagen om all jävlighet.

" Skyll inte på mig. Det va handen. Han. Den. "

Puss*

Barn är underskattade

Barn är en egen värld. Dom är förvisso i sin egen värld med, ibland, men jag menar att barn är en annan värld än vi "vuxna" och vuxna.

Att man kan få en jacka till att bli vingar, en lerklump att bli en helikopter, hitta fiskar som inte finns i en brunn, plocka pinnar och ogräs för att ge till mamma just för att man tycker det är så fint, att rita fyra streck på ett papper och titta konstigt på fröken för att hon inte ser att det är hela familjen som är och badar på Skara Sommarland, baka kakor av geggamojja, leka sjörövarskepp på en rotvälta, hitta en glansig sten och ja visst är det guld... 

Hur man kan dimpa ner i sandlådan utan en tanke på att man kan bli smutsig, doppa armarna inklusive tröja i en balja vatten för att se om man blir blöt, eller för den delen stoppa upp en pärla i näsan för att se om det fungerar, smaka lite på sanden, bygga ett torn av en sten, bara gå och titta på allt som finns...

Jag kan fortsätta i all oändlighet. Barn har så otroligt mycket tankar och funderingar och dom är så mycket smartare än vad vi tror. Ett barn kommer ihåg och förstår. På frågan vad ett träd är fick vi hundra gånger mer kreativa svar från tvååringar än vad jag eller du eller vad någon annan "vuxen" eller vuxen ens skulle kunna fantisera fram i sin vildaste fanstasi.

Barn är underskattade. Vi tror att vi kan prata över huvudet på dom, men det fungerar inte. Dom gör som vi gör. Barn kan så mycket mer, har så mycket idéer och tänker så mycket mer än man någonsin kan tro.

Malin, för att inte göra dig allt för nervös...: JA jag tycker fortfarande det är vidrigt när det rinner ur alla hål i ansiktet på dom, när dom kletar snor på mig, tar i mig med salivfingrar och är sådär allmänt kletiga. Det gillas inte. :D

Dock är det grymt att få betalt för att få fem barn att sova. Ligga på en madrass och klappa lite på dom. Det är höjden av slappt jobb... :P

Puss*

Håll i hårt

Jag kanske borde hålla i mig hårt nu. Jag tror faktiskt det. Det känns som att det är nu det vänder.

Det känns som jag tagit en Alvedon. Känn på den...


Puss*


Men den största frågan kvarstår

Lördagen va fet. Haha!

Sissel hade tydligen som mål att trycka in så många människor det går på så liten yta som möjligt och hade därför bjudit halva Götet till sin inflyttningsfest. Det va himla trevligt, och mycke alkohol blev det.
Vid midnatt traskade halva halva Götet till bussen för att göra stan osäker. Osäkert blev det, men FAN va kul det va! :D

Halv 4 kom snälla Daniel och hämtade vinglig men ack så lycklig Sissel och inte fullt lika vinglig men mist lika lycklig jag. Kom hem på en halv minut, kändes det som. Thanks!


Men den största frågan kvarstår: Vad hände egentligen med Gurdin? :D



"Din häck ser ut som två Pringels som kramas..."            
Åh, jag älskar Scrubs...!

Puss*

Super Nanny

Jag har en sak att erkänna. Jag tycker det är ganska kul att kolla på Super Nanny. Ja, okej, jag skäms lite för det, men vad ska man göra... Jag lär ju inte va ensam, eftersom det fortfarande sänds. ( Från typ 50 olika länder med olika nannys och olika barn med olika attitydproblem...)

Nu när jag nästan har lämnat tonåren (17:e september...) och jag har kommit ut i en annan verklighet än gästgiverier och Icabutiker har jag även fått plocka fram pedagogiken igen. För ett tag sedan ledde jag barngrupper i redsakpsgymnastik. Det är ett helvete. Och man ska vara pedagogisk. Det är svårt.
Jag la av. 17 år gammal... ( Eller va det 18? Fan, tiden är ett evigt töcken. Börjar nog bli gammal...)

Jag är nu i samma verklighet igen, men Super Nanny har hjälpt mig. Trodde att hon va bara bull shit, men icke! Igår va ett barn hopplöst envist och ville inte ha på sig jacka när det regnade ute. Jag, som den sanna pedagogen (eeeh? NOT!) sa först snällt att, jo du ska visst ha jacka på dig.. Det funkade inte.

Då handlade jag snabbt. Tänkte. "Jag måste prova, funkar det så gör det. " Grep till Super Nannys taktik. Sitta på huk, i barnens nivå, och tala med mörk röst ( !!! ). Tro det eller ej, men det fungerade. Blev hur chockad som helst. Det va grymt. Ett uppvaknande.

Imon blir det iflyttningsfest hos hon på fel sida järnvägen. Det är bra att folk flyttar. Det händer liksom saker på helgerna då...

Ta hand om er!

Puss*


The real shit

Play- Doh lera och hoppa i vattenpölar är the real shit.


Puss*

Nya jobbet. Day 1.

Shit va mycke ungar. Hahaha! 14 stycken, och det kommer fler. Jag kommer va slapp i huvudet till tusen när jag jobbat lite mer....

Verkar va himla skönt att va liten, dock. Vad gör dom på dagarna liksom...? Äter och leker. Fröken läser saga om man vill. Gör en pärlplatta. Lunch. Som fröken fixar. Leker lite till. Och så en vilopaus. Snark, snark. Och sen igång med mer lek. Och sen mellanmål. Slagsmål. Gråt. Då kommer mamma. Så ska man hem.

Att vara stor är lite värre. Få fram maten. Se till att den hamnar i munnen och inte i örat eller i granens knä. Avstyra slagsmål. Stryka pärlplatta. Bränner sig troligen på strykjärnet. Fram med madrasser för vila. Skrik i örat. Ont i halsen men sagan ska läsas. Jaha, byta blöja(!!!!!!!!!!!). Trösta gråtande treåring. Torka bort dreggel från tröjan. Ta pinne innan den hamnar i någons öga. Oj, han ramla visst. Mer gråt. Tick, tack. Så är klockan 17. Stånkar hem.

Vilken ålder väljer man?

Anser för övrigt att leken "tåg" är den bästa som finns. Går ut på att barnen ( HELT självmant, jag lovar. Höll på att skratta ihjäl mig när jag såg det) tar alla stolar de ser i sin omnejd och ställer på rad. Sedan sitter de på stolarna. Och leker att dom åker tåg. HUR smidigt som helst.

Nu ska jag baka rabarberpaj. Sen duscha och sova. Ladda batterierna för mer gråt och lek och slammer och bang. Men tro det eller ej. Det va ganska kul...

Puss*

Tänk om det ordnar sig

Det kanske är nu det vänder. Jag lever efter teorin att man måste va riktigt ordenligt nere i skiten för att man ska fatta att det är dags att ta tag i det. Det hjälper liksom inte att folk säger till en att man måste sluta, man måste inse det själv. Måste brytas ner totalt för att kunna ställa sig upp igen.

Därför har jag rett ut det som va värst i livet just nu. 

Jag har dödat kärleken (även kallad hamstern) en gång för alla och att tills vidare säga upp kontakten va enda lösningen. 

Jag har skaffat mig ett jobb. Vikarie. Fick jobb direkt. Ska börja imon, och har tre dagar inbokade. Det kommer bli asbra. Hon som ringer vikarier älskar mig (och mina skor... Haha! Sant. Mitt i en mening: " Gud vilka fina skor du har! Var har du köpt dom? ") och kommer ringa ofta sa hon. Bara att va bäst nu då... Och HOPPAS!

Tänk om det är nu det ordnar sig...?


Puss*


Ångest, hopp och lidande

Ångest för att jag inte vet om jag kommer få jobb.
Hopp för att jag inte vill leva i totalt mörker och hoppas på att jag kanske eventuellt kan få en liten anställning nån stans.
Lidande för att jag lider av att inte veta vad jag ska göra i framtiden och att det jag kommer göra nu inte kommer vara något jag vill göra sen.

CV och det personliga brevet är klart. Nu börjar det. Fan. Jag måste få ett jobb. Måste. Alla tjatar. Och jag orkar inte med det.

För övrigt har jag funderat lite ( läs mycket, mycket, mycket) och jag tror att jag kanske har en aning om vad jag vill plugga till... Men finns det en titel för det? Inte ens mamma vet...

Imon kommer Lisa med brudar till Gbg för att inleda sin roadtrip. Ut o äta med dom och sen inviga Kulturkalaset. Lite fyrverkerier, kanske..? 

Morgondagens största händelse är dock intervjun hos vikariepoolen. Hur fan ska det gå? Hoppet vaknar.. Men man får inte många pengar... Mest ångest över alla barn... Och lidande för att man inte vet om man ska jobba dagen efter eller inte... Men. Bättre än inget. Bättre än jordgubbar...


Lev väl. Lev.

Puss*

Hur skaffar jag ett liv?

Nu sitter jag här. Skriver en mening. Suddar ut. Skriver igen. Med samma ord. Olika ord. Nya ord. Men det blir inte bra.
Jag ska skriva CV och personligt brev, för nu är det dags att skaffa ett liv. Det va ju hur lätt som helst när jag va i Jönköping. Men nu går det inte. Jag får inte fram en enda bra mening. Och nej, jag kan inte använda samma brev. Och nej, även om jag använder vissa delar från det så blir det inte bra ändå, inte nöjd.

Hur fan ska jag börja? Vad ska jag fortsätta med? Hur ska jag få fram att jag är bäst utan att skrämma bort alla jantelagsfantaster?
Hur fan ska jag skaffa mig ett liv?
HJÄLP MIG!




Suck...


Puss*

Dagens citat

Jag nöjer mig inte med dom mål som realismen ger mig. ( Sagt av syster... )




Jag tror jag vet... Vilken sjukdom det blir... :)


Puss*

Helgen

Kan fan inte komma på en vettig rubrik. Skyller på dom tunga ögonlocken och baksmällan... :P

Galet trevlig helg.

Fredagskvällen tillbringades hos Karin och Christian och deras inflyttningsfest. Himla trevligt, trots en mindre lyckad tur till stan.

Igår hängde jag med gangstersen (läs wangstahsen :P) från Kållered. Robert fyllde 20 och detta måste självklart firas. Efter tacos, djupa sluddrande samtal och skönsång bar det av in till stan i 2 taxibilar. Slutade på nåt underligt vis med att vi va 3 st kvar. Vet inte hur det gick till, men Mölnlycke har mycket att lära ut till Kållered ang. festmetoder. Haha!

Nu bär det snart av mot staden igen. Middag hos Karin och Ch...  Väntar med spänning på om ni kanske vill adoptera mig? (Istället för en golden... Dyr i drift, men rumsren... :D ) Hänger ju i Lunden ganska ofta now a days så det kanske är lika bra.... :P Ska bli nice.. Softa lite...

För övrligt anser jag att det är själva fan att jag fäster mig vid personer som jag inte borde fästa mig vid. Men, det är den skönaste familjen. Och, att få veta att man varit saknad. Då får man bända loss. Med våld.




Jadu... Pest eller Kolera... Vilket vill du helst ha..?

Puss*

Älska utvecklingen!

Igår hände det något stort. För mig.
Åkte till optikern och skulle skaffa nya linser. En liten fågel har viskat i mitt öra att det nu har kommit nåt nytt på marknaden som är linser som man inte behöver ta ut. Bara en gång i månaden. Alltså som man kan sova med. Helt underbart. Är som att jag inte är närsynt som en gris längre. Hur grymt som helst. Att vakna på morgonen och faktiskt se, utan glasögon. Fantastiskt va dom kan dom där forskarna..:P
( Att jag däremot fick starkare linser -5 (!!!!!!!) är inget vi talar högt om.... )

Dagen har spenderats på Byggmax med pappa. Och en date med Emelie. Trevligt...

Ikväll blir det inflyttningsfest hos Karin och Christian. ( VAD ska jag ha på mig???! ) Kommer bli asnice. Kanske även ett kärt återseende men div. frågor som följd. Hahaha!

Laddar inför morgondagens självplåganskväll. Som jag sa till Micke: " Tror att jag gillar känslomässigt lidande." Måste va nåt sånt... Det blir nog bra...

Mot duschen!

Puss*

Friskvård

Jag har kommit på en sak. Jag kommer troligen aldrig bli frisk. Jag är verkligen dålig på att ta hand om mig själv. Sk. friskvård...

En vecka på Cypern har tydligen satt sina spår. Fortsatte med fest dagen efter hemkomst och sena nätter hela veckan varav en promenad i shorts mitt i natten. Kallt. Fredag blir det inflyttningsfest hos Karin och Christian, och på lördag 20- årsfest hos Robert. ( Har för övrigt hört att Kålleredsbor är galna... Hur ska detta sluta..?)

Troligen kommer detta inte hjälpa mitt tillfrisknande på traven, och att det är Göteborgskalaset veckan efter hjälper nog inte det heller... ( Om det inte är så att det nya, kulturkalaset råkar va skitsegt utan några bra spelningar alls... )


Synd att det inte blev. Hade vart trevligt med lite onormalt folk i denna normala vardag.

TAGGA UPP, du!

Puss*

Utfrysning, är det bra?

Jag tror att det är bättre att säga när något är fel, eller om man är sur/ arg/ledsen över något, istället för att uppträda på ett kyligt och kort sätt som är så olikt det vanliga. Jag märker att det är något. Men utfrysning fungerar inte. Inte denna gången.

Puss*


Dagens skämt

Dagens, eller kanske tom veckans största skämt är att Paris Hilton ska va med i en film.( Till!) Handlingen, enligt cdon.com " Pledge this är en fartfylld komedi som tar upp de stora världsfrågorna-  smink, kläder, sex och listor! I rollen som bortskämd lyxbrud ser vi sensationsdrottningen Paris Hilton"

Den ständiga frågan kvarstår: Blir Paris skådespelarprestation bättre i en film som inte avviker från hennes verkliga liv ( om dom inte glömde en snabbvisit i fängelset i handlingen) än i House of wax. Den korta strippscenen. Troligen inte... Hon kan väl relatera till båda lika mycket... Haha!

Dagens näst största skämt är att jag va i stan idag och kom hem med en... KLÄNNING! Opaaa! Hur fan gick det till? Underbart söt. :)




"And I'm gonna miss you
like a child misses their blanket
But I've gotta move on with my life
I'ts time to be a big girl now
And big girls don't cry
"
(Ferige- Big girls don't cry)


Jag kommer alltid vara liten. Jag vill gråta i din famn som den där gången...


Puss*

Så skönt

Måste få beklaga mig lite...
Det är så himla hääärligt (NOT) att vakna på morgonen och inte kunna andas. Hostar som ett as och snorar. Inte kul. Och när jag åt frukost idag, insåg jag att jag inte känner smak längre... Hur festligt är inte det? Dessutom KAN jag inte sola för jag hosar sönder mig då av nån outgrundlig anledning.

Jaja.. Jag blir nog frisk jag med... I sinom tid....

På tisdag, om en vecka ska jag på intervju.. Låter kanske glassigare än vad det är, men ändå. Vikariepoolen. Hoppas på en eller två kronor därifrån...

Snart kommer Hedababen och hämtar mig för en tur till stan. För att jag skulle komma ihåg vad jag ska köpa har jag gjort en komihåggrej. BÖPP. Bh, Örhöngen, Present, Pengar. BÖPP. Ja. Konstig. Men jag kommer ihåg. Och det är jävligt ovanligt i mitt liv.

Vill ha sandstrand!

Är du arg?

Puss*

Beslutsångest

Det är sol ute. Jag är galet förkyld. Man ska inte sola när man är sjuk. Jag vill sola. Det är skönt. Varmt. Påminner om Cypern. Dock är det 10- 15 grader för kallt och att jag ligger på gräs istället för sand. (Underbara sand)
Låg ute en stund förut. Kändes som att allt tjockades till och hjärtat hoppade dubbelslag. Jag gick in.

Då är frågan: Bättra på brännan eller bli frisk.... Inte vet jag. Det är faktiskt en svår fråga.


Just so not worth it....

Puss*

Det finns inte ord

Hemma igen, med blandade känslor. Skönt att vara hemma igen, men tråkigt. Vill helt enkelt åka tillbaka till solen, värmen och den totala glädje som sprudlade på Cypern. Inga problem, ingen stress, inget som man inte ville. Allt va bara bra. För att ni ska få ta del av detta följer här ett smakprov av veckans 500 bilder. Håll till godo!

image3
Lisa och jag på Landvetter.

image4
På stranden

image5
På favoriten Sticky Fingerz

image6
Andréa på Sticky Fingerz.

image7
Oaaah! Fläskiga Banana split!

image8
Svettas i väntan på bussen till planet

image9
Lisa och Andréa på stranden

image10
På väg till beach partyt

image11
Poolområdet. Utsikten från våran balkong

image12
På en pub på engelska bargatan

image13
Väntar på maaat!

image14
Från balkongen

image15
Mot the beach

image16
Andréa och jag. Förfestar en smula... :D

Ser väl inte så himla tokigt ut... ?

Tröttheten sitter i och så även den förkylning jag lyckats få. Snorar och hostar som en femåring.
Nu är sommaren slut. Fan va deppigt. Ett helt jävla år kvar till nästa. Jag måste flytta!


Made in heaven, eller hur va det? :P
Stockholm snart?

Ta hand om er!

Puss*


RSS 2.0