Hon e' tillbaks i stan!

Va det är roligt att leva igen!

Har låtit dagarna i Söderköping sjunka in med snowboardåkning i Trysil.

Kom fram till följande:
Det finns så många fantastiska människor.
Jag tycker om att åka bil med Dig.
Man kan tvinga sig själv att göra saker man inte vill.
Jag klarar mer än jag tror.
Jag kommer aldrig flytta till landet.
Sovmorgon är underbart.
Det var inte så farligt som jag trodde.
Och. Nåt som jag inte kan formulera på annat sätt än:
Fan vilken fin familj!

Trysil var grymt. Massa snö och en hel del sol. After ski och grillad korv i backen. Offpist och massa svarta backar. En jävla massa skratt och tusen ovärderliga vurpor.
TACK!


Hur länge tror du att längtan
kan växa, växa?
Om vi förgör
Hur länge, hur länge?
Sommaren har gömt
Sommaren har gömt
Men jag har inte glömt
Hur det är att älska
Och jag älskar dig
Jag älskar dig
Så högt så du hör

( Laleh- Snö)

Puss*

Nu drar vi!

Jag fixade det! Nu har jag träffat dom! Familjen Storm. Det gick bra. Tro det eller ej... Fick riktiga rehab- dagar innan hela tjocka släkten kom med män och barn och sånt.

Nu är klockan tio i sju och jag väntar på Karin. Vi ska till Trysil. Ska bli grymt att få glida ner i backen och känna att jag är coolast i hela världen...


Puss*

Jag dunkar huvudet i en vägg

Jaha. Nu sitter jag här. Fast jag borde packa. Imorgon bär det av mot Söderköping. Mina kläder ligger på min säng. Det ser ut som att jag skall vara borta i fyra månader. Minst.
Måste dessutom packa till Trysil- resan eftersom jag kommer hem sent på lördag och åker astidigt på söndag.

Men. Jag orkar inte.
Jag orkar inte packa.
Jag orkar inte söka till högskolan.
Jag orkar inte ringa mina vänner, fast jag vill.
Jag orkar inte ens fundera på högskoleprovet.
Jag orkar inte gå upp för trappan.
Jag orkar inte vara glad.
Jag orkar inte.

Vet inte hur det gick till, men nu sitter jag här. Och har jobbat 26 av 29 dagar. Och skall jobba imorgon med. Men jag orkar inte. Tre lediga dagar på en månad.
Stefan sa att jag såg hög ut. Frida tyckte att jag var ovanligt tyst. Chefen frågade hur det var egentligen.
Inte konstigt att det inte ens var kul att sjunga gospel.


18:00 UT. Och sedan: Borta från jobbet i en hel jävla underbar vecka.


Puss*

Upcoming i en Galenpannas liv

* Lördag: Inflyttningsfest hos Maxi- Emelie.
* 17 mars: Ansökningsdag nummer 1 till högskola till hösten. Jag hänger på låset.
* 19- 22 mars: Tvångsresa till Söderköping för att träffa Stormens mor och far och systrar med män och tillhörande barn. Jag lovar. Ångesten är total. Total!
* 23- 27 mars: Bilen bär mot Trysil med min Karin och tillhörande familj. Längtar!
* 29 mars: Även om det inte blev någon Dalaturné, så likväl vankas det någon slags tillställning med Lound n' Proud. Ska bli skitkul.
* 5 april: Högskoleprovet. Mer ångest än Söderköpingsresan. Say no more...
* 13 april: Stormigt firande av födelsedag
* Och någonstans där, kanske, kanske, en resa till ett snöigt berg.

Ja, åsså ska jag ju jobba. Och leka med Cinderella. Men jag hinner nog.

So, since you want to be with me
You have to follow through
With every word you say
And I, all I really want is you
You to stick around
I'll see you everyday
But you have to follow through
( Gavin DeGraw- Follow through)

Puss*


Ullared!

En sån bra dag det var igår. Med lätt sinne hoppade jag ur sängen och in i duschen trots att klockan var 06:45. Jag visste ju vad som väntade. Karin och jag skulle till Ullared och shoppa upp sparade pengar.

2217 kronor gick notan på, men jag fick med mig ett lass grejer hem och en sjukt stor present till Stormen.
Och ett par skor med nästan en decimeter klack. Och ett par röda jeans. Och ett par blåa. Och två skjortor. Och en nedrans massa schampo och annat tjejigt. Och två bikinisar. Och en jacka. Och två väskor. Och ett par mjukisar. Och hårsaker. Och ett armband. Typ...

Idag traskade jag i regnet till Hendéns för att köpa nya linser och undersöka om det går att göra något åt vimmelkantigheten när jag har glasögon. Nu är dom omvinklade och optikern Jan trodde att det skulle hjälpa.
Vi får väl se, säger jag...

Nu ska jag diska och sedan ta spårvagnen tre hållplatser till jobbet.


"Du har en stark personlighet. Som är du... "


Puss*


Dagens fråga

Är det okej att ta ( skriver inte låna, för det kommer nog inte ges tillbaka) pengar från sitt sparkonto för att åka till Ullared och shoppa?

Puss*

Åh! En ny mobil!

Äntligen har jag lyckats. Efter lång tid, trots att jag vetat sen den föddes till denna värld att det snart skulle bli vi, har jag fått en S500i i mina ägor. Jag har ny mobil. Jag är lycklig.
Har även lämnat ungdomen bakom mig och tecknat ett abonnemang. Känns vuxet och stort på något vis...

Skall nu fortsatta leka med snirkliga teman och roliga funktioner. Byta ringsignal och ta bilder med en asbra kamera. ( Med mina mått mätta... ) Fan va det är roligt med nya grejer! Tråkigt dock att jag får leva på existensminimum resten av månaden...


Dagens djupaste fråga

Men varför saknar du honom? Vad, liksom?

Puss*

Den hypersanabba framtiden

Vi lever snabbt och vi lever stressat. Det är inget vi kan förneka. Eller inte jag i alla fall.

Som det är nu finns det massor med hjälpmedel för att vi skall kunna leva snabbt. ( Och med snabbt menar jag inte att tiden skall gå fort utan att man skall pressa in så många hållpunkter som möjligt på kortast tid. )
Ta flygplan till exempel. Det går fort.
Göteborg- Thailand15 timmar.
Express och direkt.
Och det går bara fortare.
Göteborg- Thailand5 timmar.
4 minuter.
30 sekunder.
Bredband som snart är uppe i ljusets hastighet, för vem klarar att vänta på att en sida laddas i 1 sekund. Inte jag. Det är för länge.

Framtiden blir inte bara snabbare utan allt blir bättre.
Bluray, som man väl får säga är det senaste, har skivor som rymmer 27 gigabyte. En vanlig gammal dvd-skiva rymmer 4,7 gigabyte.
Mitt USB-minne med 4 gigabyte är väl litet med dagens mått mätta.
Digitalkameror bör ha 10 megapixlar. Minst.
Och tänk sportarenor. Rekord överträffas hela tiden. Nya världsrekord och personbästa på varje tävling.

Min fråga är som följer:
När tar det slut? När kan vi inte utveckla mer? När kan människan inte springa fortare? Kommer det någonsin gå att flyga i ljusets hastighet till Thailand?
Hur snabb kan framtiden bli?
För det måste väl finnas ett stop? Man kan väl inte göra en kamera med oändligt många megapixlar?
Det kan väl inte gå att utveckla mer och mer?
Någon gång måste det väl ta stop och helt enkelt inte gå att utveckla mer eller så kanske det blir sämre av utvecklingen.
Någon gång måste det väl bli perfekt?
Om det finns något som är perfekt...

Puss*

Sluta negga!

Jag säger inte att jag alltid är på bra humör och alltid är glad. För det är jag inte. Jag är sur och arg och jävligt bara trött på allt och alla ibland.
Men jag tror, eller jag hoppas i alla fall, att mitt skithumör inte påverkar andra negativt.
För det gör det. Ett skithumör påverkar många. Ett skithumör påverkade idag minst tre medarbetare negativt. Ett skithumör gör att alla får mothugg. Ett skithumör gör att man beter sig som en översittare. Ett skithumör gör att man inte vill gå till jobbet nästa dag för att det kanske är skit då med.

Jag är skithumör ibland. Men inte idag. Idag var jag på skitbra humör. Tills jag kom till jobbet och en kollega man inte kan undgå att ha kontakt med under kvällen var på skithumör. Och skitade ner mig.
Kunde inte undgå kollegan. Håller i trådarna. Måste prata med trådhållaren. Annars går det inte. Men skithumör påverkar. Andra. Speciellt om man är trådhållare.

Jag vill inte vara på skithumör. Och jag vill inte att andra skall bli på skithumör för att jag är det. Jag ska börja tänka på det.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad, säger dom ju att man skall leva efter...

Puss*

Billig fylla och systerlöshet

JAG HAR FÅTT DOM!!!

Mina nya ascoola glasögon är hemma hos mig. Sitter på min näsa as i write till och med. Jag är nöjd. Mycket nöjd. Dock lite svårt att se mig själv i så mörka brillor, men jag vänjer mig väl...
Har fått sjukt starka glas så än så länge har jag svårt att bedöma avstånd och när jag gick ut från optikern kände jag mig helt vimmelkantig och på något sätt som att jag var berusad. ( Inte av alkohol och varken av livet eller kärleken, men ändå...)

Och så har jag blivit av med nåt. Eller nån, mer.
Syster Yster har flyttat. Till en liten egen lägenhet. Tyckte att det skulle bli ganska skönt. Jag menar, fan va tjat det är ibland. Men när vi satt där i bilen och jag insåg att hon inte ska sova hemma mer kändes det liksom lite i hjärtat. Kan det vara någon slags sorg, mån tro..?

Här i Göteborg är det Stormfritt. Inget jag känner mig så nöjd med.


Puss*

RSS 2.0