Beslut

Jag undrar hur man skall kunna fatta ett beslut om man inte vill lyssna till magkänslan och inte till förnuftet. Och om de två vill helt olika...

Puss*


Kalla fötter

Jag har kalla fötter. Så kalla att jag inte vet om ens raggsockar hjälper.
Puss*

Ångra livet

Jaha, så var det fredag igen.
Nyss var det måndag. Veckorna går fortare och fortare.
Och om veckorna går fort, vad innebär det då för livet?

Vi har älskat varandra i snart ett och ett halvt år.
Mitt första år på högskola är snart avklarat.
Kompisars små småsyskon fyller 18 och går på krogen.
Och kompisarna själva får barn.
Pappa har fyllt pension, men inte slutat jobba för det.
Jag får hem pensionskuvert med andra siffror än noll.

Man vill ju inte sitta, i slutet av livet, och ångra. Ångra något man gjort eller något man inte gjort.

Jag vill inte ångra.
Men om jag skulle ångra så vet jag vad det kommer vara.

Att jag inte stannat upp. Inte lyft blicken och sett vad som händer.
Att jag låtit livet passera utan min vetskap om hur.


Puss*

Grey, åh, min Grey

Jag ångrar det.
Jag ångrar vart enda ord.
"Ja, men det känns som att det är dags för en sista säsong nu".

Jag sa det igår kväll.
Jag sa det i morse.

Jag såg den nyss.

Det är inte alls dags för en sista säsong. Det är dags för fler, fler, fler.
Jag är inte den som är den. Jag tittar inte så mycket på tv. Jag följer absolut inte serier. Utom en.

Grey's anatomy.
Och jag ångrar det jag sa.
Den har allt. Spänning, glädje, sorg, lycka, äckel, kärlek, humor.
Och. Det viktigaste av allt.
Den ger mig nåt att se fram emot, mitt i veckan, när det är som kallast, mörkast och gråast.

Puss*

Plötsligt händer det!

Regn, snö, plugg, stress, mörker, mörker, detta eviga mörker.

Men plötsligt händer det.

Fribiljetter till Göteborg horseshow och skall gå med Malin och Heda.
Fribiljetter till Cabaret Lorensberg och skall gå med halva klassen.
15 månadersdag och världens underbaraste Storm kommer hem med semlor.


Man kan inte tro det. Men plötsligt händer det.


Puss*


Som livet är

Allt är inpräntat från början. Det är inte konstigt att det är svårt att gå mot strömmen och göra sånt som ingen annan gör eller göra nåt för att man vill fast det inte är rätt.

Satt på bussen hem idag.
En bebis i vagn tittade på mig.

Jag tittade tillbaka. Länge.
Sådär länge så att om det hade varit en man i minst 20-årsåldern hade han trott att jag raggade.
Hade det varit en tant hade hon trott att jag ville henne nåt ont.

Men fundera nu, om någon tittar på en, tittar man tillbaka då? Eller vänder man bort blicken?
Så länge det inte är ett potentiellt förökningsobjekt tittar man bort. Det skulle tanten gjort i alla fall.

Jo, och när jag satt där på bussen och tittade på bebisen så tänkte jag att den borde ju inte veta att man inte ska stirra. Jag menar, jag är ju inget potentiellt ragg. Så egentligen, egentligen borde bebisen stirra på mig tills jag slutar stirra eftersom jag är vuxen och vet att man inte ska stirra och bebisen vet inte det så den borde stirra den med.
Men jag utförde ett expriment. Så jag stirrade.
Och bebisen tittade bort.

Tänk nu att man tänker fort och det har inte gått lika lång tid som det verkar, när det står skrivet såhär. Det gick fort. Jag stirrade precis sådär länge så att du och jag skulle tittat bort. Och det var precis vad bebisen gjorde. Det satt där. Nån stans. Att man inte skulle stirra.

Och sen gäspade jag. Och då gjorde bebisen det med. Då är det verkligen så att gäspar smittar och inte nåt man inbillar sig...

Det är faktiskt inte konstigt att man inte kan gå emot strömmen när saker är inpräntade från början.
Puss*


I mitt soprum

Det är fullt i mitt soprum.
Det är fullt  av möbler i mitt soprum.
Det står en säng, ett matbord, fyra stolar med dynorna kvar, en tv, skålar...
Det är fullt av möbler i mitt soprum.

Det luktar i mitt soprum.
Det luktar ledsen mamma.
Det luktar mördad dotter.


Puss*

Förförståelse

Tänk så sabbt man skaffar sig en åsikt.

Jag satt på bussen in till stan imorse. Utanför gymnasiet gick en hel klass med 15-åriga pojkar på bussen.
Två av dem satte sig bakom mig.
It- dataprogrammet, fick jag höra. Och även följande:

"Jag såg på Valkyria igår. Fan va dålig den var. "

Mina tankar: "Det är typiskt en 15-årig, tjurskallig kille som inte vill nåt mer än att klaga på allt som gjorts. Av vilken anledning? Antar att filmen var skitbra med innehöll för lite bröst och robotar. "

Den 15-årige tjurskallige killen fortsatte:
"Det är nog för att man kan för mycket om andra världskriget. Dom förstör historian. "

Den 15-åriga tjurskalliga killen var inte tjurskallig utan bildad. Tji fick jag.

Puss*


RSS 2.0