Nej, jag är inte som ni.

Nu vet ju alla att det skiljer oceaner på Stormen och Ovädret.
På pappret iallafall.
16 stycken.
16 oceaner.

Men det har inte känts så.
Typ.

Fram tills nu, nu när det är lite mycket i skallen på en och samma gång.
Nu vet jag vad det är som skiljer.
Mer än 16 oceaner.

Jag tänker mycket mer.
Oroar mig mycket mer.
Funderar mycket mer.
Förstorar, planerar mycket mer.
Är nervös mycket mer.

Allt sånt där som Stormen tar som en sommarbris. Utan att vara blasé.

Nu vet jag vad 16 oceaner gör för skillnad.
Om 16 oceaner är inte jag heller helt nervig...

Puss*


Tack!

Jag vill tacka Mormor för att rosorna jag fick i present passar till soffkuddarna och Stormen för grymmeblixten.
Och mig själv för att jag köpt en systemkamera. 




Puss*


Jag ångrar mig!

Jag ångrar bittert, bittert mitt träningsuppehåll på två och en halv månad på grund av semester, skadad fot, lättja och dåliga bortförklaringar.

Å, jag ångrar det bittert. För nu har jag tränat.
Och nu kan jag varken gå eller sätta mig ner. Jag har ONT! 


Puss*

Va e de för en da'?

Nej, det är fan ingen vanlig dag.
Det är min födelsedag.

Och jag är så glad att jag har mina vänner.

Blev inspirerad av födelsedagspresenten och gav mig ut i hösteftermiddagssolen på jakt efter bildseendet.

Enjoy!













Fint, mitt i stan, eller hur..?

Puss*



Forrest Gump

En lördag gick filmen Forrest Gump på tv.
Och ni vet väl vad som händer.
Varje gång det blir lite sorgligt.
Jag gråter. Tårarna rinner i takt med mascaran.
Varje gång.
Men varje gång slutar jag snabbt.
Återkommer till det verkliga livet.
Mascaran torkar.

Men inte denna gången, denna lördagen.
Jag kunde inte sluta.
Eftertexterna tog slut.
Nästa program började.
Och tårarna rann.
Jag vet inte varför.
Men dom rann.

Och det var så skönt.
Att låta tårarna rinna.
Utan anledning.
Och det var så skönt att ha någon som tog hand om mig.
Kramade mig.
Någon som tyckte det var okej att gråta utan anledning.
Att bli omhändertagen på grund av tårar utan anledning.

Det, mina vänner.
Det är underbart.


Puss*

Saker, saker o saker

Det är väl bara att erkänna.

Jag älskar nya saker. Prylar.

Och nu mest av allt:
Min nya telefon.


http://www.omio.com/blog/wp-content/samsung-s5600.jpg

Puss*

En man i kostym

En man i kostym, snygg frisyr och nyputsade skor.
Han går längs Avenyn.
Han stannar och spottar ut sitt tuggummi.
Ner i en papperskorg.

Bakom honom går en man.
I röd träningsoverallsjacka och blåa träningsoverallsbyxor.
Han stannar vid samma papperskorg som Kostymmannen.
Men han spottar inte ut nåt tuggummi i papperskorgen.
Han stoppar ner handen och tar upp en urdrucken, kladdig läskburk.
Värde: 50 öre.

Puss*

Hösten

Jag är lite rädd för hösten.

Då vet jag att det snart är vinter.
Då vet jag att det snart blir mörkt.
Då vet jag att det snart blir kallt.
Då vet jag att det snart blir tentaångest.

Men denna hösten har det kännts annorlunda.

Underbart att skolan börjar igen.
Underbart att jag bor på ett ställe.
Underbart att ha mysiga koftor.
Underbart att sova på bussen till och från Borås.
Underbart att kören har miljoner bollar i luften.
Underbart att jag snart fyller år.


Underbart. Det känns underbart!

Puss*

Fast, okej, ska jag va ärlig känns det ändå lite jobbigt med mörker, kyla, och tentaångest...


RSS 2.0